Sida 198
göpnar (fotbladens undre Bidor) träda Endils mó, Hafles tillfrusna nio. Det var is & vattnet vid den strand, der Thor och hans följeslagare drogo ut.
4. Vanir friðar himintörgu ok gånga gunnvargs gengu: til vers kora frumseyris fljóða dreyra; þá er bragðmildr bölkveitir Loka, brædi-vænðr, vildi brjóta bág á sef-Grimnis raága brúði.
Vanr adsvetus, van, fordrar dativ. men vanr med genit. den som har vån eller förhoppning om. Thor och hans följe anträdde sin färd med förhoppning (vanir) otn frid eller hägn af hiinlaskölden (/rtðar himintörgu) och om Btrids-vargens (gunnvargs), Lokes, framgång (gångs, äfven läsarten gagns), ty han kände vägen. Til vers, till hafs, kom det till den främste förderfvarens (frum-segriSf den skelögde Ågers) döttrars (jljóóa) blödning (dreyra), nemligen när isen brast. Detta skedde, när bragbmildr bölkveitir Loka, brœdi-vœndr, Lokes ädelmodige balkförlänare, van vid öfveriluing (Tbjasse!), ville klyfva näbb (brjóta båg) med Säfgrimncrs söners brudar. Grtmnir är Oden, se/ säf, symbolen för Sif, Thors hustm; Häf-Grimner = Thor, ss. den molnbetäckta himmelen. Säf-Grimners söner (måga) äro bockarna, molncu; deras brudar (brúðir) äro getterna, regnen.
Skalden säger oss genom dessa »känningar», att isen bröt opp, när vinterjätten ville slå ett slag med regnskurarna. Den bildliga framställningen är här lika enkel som natursann.
Hvarföre Thjasse kallas »Lokes ädelmodige balkförlänare, van vid öfver-ilning», det veta vi också af Hjalmtcrs och Ölvers saga (se ofvan Bid 24 och 177). Ordet bölkveitir bör nemligen läsas bölk-veitir, ej böl kveitir. Den stång, som Thjasse räckte Loko, kallas här bölkr, balk, skiljevägg, då iBen är utbredd å en större yta, ej å en lång och smal.
5. Ok vegþverrir Vorru vann, bjalts af hjalti, fetrunnar Nönnu hlaupår, oltnar um gaupu ver. Mjök leið stökkvir, æstr, or stik-leiðar stað, þar er þjóðár eitri fnæstu breiðan urðar-þrjóts veg.
Vorru 1. Vörru genit. af Vorra, Vora eller Vör den gudinna, som knyter do fasta banden. Vör, som äfven betyder brygga vid hainnställe, innehåller här en ordlek. Vegpverrir Vörru förminskaren af Vörs heder = Thor, som vållade, att isbron bröt opp; han minskade då hennes heder som de fasta bandens stiftarinna. Vidare heter det om Thor, att han hjalts af hjalti — hjalt betyder tvärslån (nu parerstång) vid svärdfästet och nedre delen af handtaget (kajli), men äfven svärdknappen ofvan handtaget; — hvadan uttrycket hjalts af hjalti betyder »från svärdknappen till svärdfästet» eller, såsom innehållet här ger vid handen, bildlikt »från sten till sten*. Vi fortsätta: sten från sten gick (Thor) fram öfver fotens (fetrunnar — fotrinnar) Nannas (nönnu, här jorden) floder (hlaupår), som från land flödade ut å (oltnar livälfda öfver) svalgets haf (ver gaupu). Gaupa egentligen lodjur.
Thor nämnes vidare stökkvir hoppare, af verb. stökkva currere, salire, ej stökkva spargerc. Men han kom mycket ur sin stakleds kosa, när stora ström-
Källa: Project Runeberg ·
