Tillbaka Read Runeberg

Nordisk mythologi. Gullveig eller Hjalmters och Ölvers saga

Originalsida 203
Originalsida 203
Originalsida 202
Originalsida 203
202–203

Sida 203

solar kan beteckna djupets röffoglar, de glupska vågorna, systrarna Gjalp och Greip. Vift trofti þrungu den nötta trånga farleden, eller ock den trånga bänkplatsen i huset.

Ellifti det lifvet förnyande skeppet af ellr eld, varm andcdrägt, och ifti, Ide. Namnet Ellifti kan äfven, och måhända rättare, härledes af el vind och lifti m. af verb. lifta föras, vackla: den som vacklar för vinden. Betydelsen blir då den sarama. Jfr i öfrigt benämningen vetrlifti björnen och det augel-saxiska yftltd vågskepp. Hlútr löje, glädje, Hlåtr-ellifti det glädje förnyande gångskeppet = mennÍBkans bröst, som andas; bröstets kjol = ryggen. Thor bröt ryggen både på Gjalp och Greip.

De två följande stroferna äro i mythiskt afseende ytterst vigtiga.

15. Froði nam jarðar íjarðeplis fátíða kon, né rnugðo menn mörar legs ölteiti kenna; (almtögar Ægir laust Oðnis ángrþjóf segu), atruðr Suðra töngu i-gin afli soðnum.

Frofti den kloke, sluge = Goirröd; jardar fjarftepli jordens fjordäple = stenen, stenyxan; jarftar fjarftepli8 fåtifta kon jordens fjordäples få-kära frände = det glödgade smältstycket (af jern).

Almtögar Ægir bågsträngens Åger. Åger, omskrifven med namnet Ivar, blef bunden med en bågsträng af An bogsveigir Au bågböjaren, Vale (jfr Ans saga bogsveigis Fas. II: 349). Men almtögar Ægir är här en dubbel om-skrifning för Thor, som i striden med Ruugner slog sönder, laust segu, hans stenyxa, hvilken här näinnes Odens ángertjuf, Oftnis úngrpjófr; ángrpjófr den som medför ångest, jfr menpjéfr mentjuf, ej den som borttager men. I nämnda strid blef Thor bunden, ehuru ej som Åger med bågsträng, men derigenom att den fallne Rungners fotlägg föll öfver hans hals.

Suftri, jfr äfven Suftfri, den mjödbryggande = Åger. Atruftr Suftra Södres frände = Geirröd, Ågers faders (Thjasscs) morfar, såsom ofvan är sagdt.

Geirröd i-gin töngu å-gapar med en tång (jfr ofvan under str. 11 Eilif Gudrun8sons vers: praungvir gein o. s. v.). Geirröd grep med en tång afli softnum, den i esjau sudne, nemligen fjarfteplis kon, den glödgade jemkiten.

Märk väl! — denna glödgade jemkil var Thors uuder vintern bortstulna hammar! Geirröd slungade den nu emot Thor. Men det hände svå at sä alt — såsom i nästa strof säges.

16. Svå at hrað-skyndir gunnar, langvinr siu-þrungvar, handa hrapmunnum svalg lyptisylg á lopti; þá er Hrimnis drósar þjóst fló Örþrásis eisu-ás til þrámóðnis þrúðar frá Greipar brjósti.

Så att strids-bråd-skyndaren, cldgnist-Thrungs långvän (Thor), svalg (fattade) med händernas gripinunnar (göpnarna) lyfte-drycken (eldjerukilen) i luften *. 1

1 Rydberg har sammanstält orden lyptisylg och Hrimnis drösar, hvilket är ogörligt. Jag känner åtminstone intet exempel på sammankoplande af ord ur två alldeles skilda helmingar. Jfr i öfrigt textens analys såväl i Sn. Ed. ed. AM. som hos Thorlaciu8.

Källa: Project Runeberg ·