Sida 223
En vigtig tillämpning har denna mythhandling fått i andra sången om den segerrike kristne kämpen Helge Hundingshane, om hvilken det heter (str. 26, 27):
P& morgonen föllo vid Freka-sten Brage och Högne, deras bane var jag.
Men vid Styrklef föll Starkad konung och vid Läbegs rund Rollögs söner.
Jag s&g ock Gylfe grymmast vara ty båleu slogs, fast borta hufvudct.
Starkad är här en omskrifning för materiens främste och äldste representant Ymer, Starkaðr Áludrengr. Rollögs söner (söner af Rollögr, en omskrifning för Thrudgälmer, Storvirkr) äro betecknade såsom de vacklande. Men Gylfe (golfvets, jordens eller haf-vets viking) har till sin urprototyp Mimer, Starkaðr Storverks son, hvars hufvudlösa bål (cadaver Mimeris) sades kämpa ännu efter dödsstunden. Angående den psykologiska iakttagelsen af eller tanken på något slikt jfr Heimskr. Olof Tryggvasons saga kap. 46, om Jomsvikingarne.
25—28. Haleygjatalets fyra sista ättmän Grjotgard, Håkan, Sigurd och Håkan Ladcjarl äro rent historiska personer, ehuru sagan i åtskilliga fall torde hafva tilldiktat äfven dem vissa drag. Så synes åtminstone vara händelsen med detaljerna i berättelsen om Håkan jarls gömställe och död i ett svinhus. Detta svinhusdrag är ock på sitt sätt öfverflyttadt till str. 39 i andra sången om Helge Hundingshane.
Haleygjatalet såsom på en gång ett lån från Naumdölafylke och en anakronism. P. A. Munch (Det norske Folks Historie, I, 328) yttrar i ämnet: I og for sig er der vel intet nsandsynligt i at Ætten paa Harald Haarfagres Tid kan have forgrenet sig, og at Haakon herskede paa Haalogaland og langa Kysten, medens Herlaug och Hrollang herskede i det egentlige Naumdal, men end rimeligere er det at Herlaug och Hrollang bortfalde med det til dem henförte Sagn og at allene Haakon Grjot-gardsson fremstaar som Ættens Repræsentant, ved hvis Underkastelse Harald er-hvervede baade Naumdal og Haalogaland.
Källa: Project Runeberg ·
