Sida 65
skull innästlat sig hos skytherna, som voro farliga grannar för de thrakiska geterna, farligast, då hellenerna under perserkrigen sökte förbund med skytherna och underhöllo vänskapliga förbindelser med dem. Redan före Herodotos’ tid hade skytherna trängt fram öfver floden Tyres och ned mot Donau, hvarföre det ock heter i den yngre Eddan (Gylfaginning 34), att asarne uppfödde Ulfven hemma hos sig, och att Tyr ensam hade den djerfheten att gå till honom för att gifva honom mat. Men när gudarne sågo, huru mycket han växte hvar dag, och alla spådomar sade, att han månde varda dem till mycken skada, funno de på den utvägen att göra en mycket stark fjätter, som de kallade lœding (leding, krig, härnad), bar den till Ulfven och bådo honom pröfva sin styrka derpå. Ulfven, för hvilken fjättern tycktes icke vara öfver hans krafter, lät dem göra dermed hvad de ville. Men straxt som han spjernade emot, brast fjättern; sålunda blef Ulfven lös ur lœdingen.
I öppet krig kunde ondskan och vildheten ej betvingas.
Derefter gjorde asarne en annan fjätter, dubbelt starkare, hvilken de kallade drome, och bådo Ulfven pröfva densamma, sägande, att han skulle vinna mycken berömmelse för sin styrka, om ett så starkt band icke kunde hålla honom. Men Ulfven bröt äfven denna fjätter och slet sig lös. Deraf har sedermera blifvit ett ordspråk: »att lösa sig ur lœding eller slå sig ur drome», när något kräfver ovanlig kraftansträngning. Ordet drome igenfinnes i det svenska slag-drom l. slag-drompel, klumpen på slagan, isl. drumbr träkloss; det betyder här fuktel eller gissel. När således Fenresulfven behandlades med fjättern drome, så vill det säga, att asagudarnes folk försökte behandla skytherna såsom trälar. Den mythiserande eddadiktaren har utan tvifvel här som i många andra stycken lånat sitt bildliga motiv från Herodotos (IV, 1, 3, 4).
Nu är vidare att säga, att asagudarne, för att få Fenrisulfven säkert bunden, tänkte ut en tredje, än starkare fjätter. Allfader skickade nemligen den ungersvennen, som kallas Skirner och är Fröjs sändebud, till några dvergar i Svartalfshem och lät dem göra den boja, som nämnes gleipner. Den var jemn och mjuk som ett silkesband, förfärdigad af sex slags ämnen, nemligen: af kattstegens dån, qvinnoskägg, bergrötter, björnsenor, fiskens andedrägt och fogelspott. Och nog månde detta vara fullt sant, ändock att
Källa: Project Runeberg ·
