Tillbaka Read Runeberg

Nordisk mythologi. Gullveig eller Hjalmters och Ölvers saga

Originalsida 66
Originalsida 66
Originalsida 66
Originalsida 67
66–67

Sida 66

ingen sett, att qvinnan har skägg, att dån uppkommer af kattens steg eller att rötter äro under berget. När fjättern var färdig, togo gudarne med sig Fenresulfven ut i sjön Amsvartner till den holme, som kallas Lyngve, för att der fängsla honom. Men Ulfven, som misstänkte svek, lät ej locka sig i snaran med mindre än att någon af gudarne till underpant ville lägga sin hand i hans mun. Den ene såg då på den andre med förvåning och tvekan. Slutligen framräckte Tyr sin högra hand och lade den i Ulfvens mun. När nu fjättern vardt lagd på Ulfven och denne försökte bryta den för att blifva lös igen, drogs bandet desto hårdare samman. Då logo alla gudarne utom Tyr, ty Ulfven hade bitit af hans hand. Som han emellertid nu var tillräckligt bunden, togo de till yttermera visso den ända af fjättern, som kallas gelgja, och drogo genom den en stor häll, gjöll, som fästades djupt ned i jorden. Sedan togo de en annan stor sten, kallad thrite, som tjenade till tjuderstake, hvarmed de sköto fjättern än djupare ned. Ulfven gapade då hotfullt, vred sig och ville bita dem; men de stucko i hans mun ett svärd, så att fästet stannade i den nedre käften och udden i den öfre, och är detta hans käftspärr. Han ryter förfärligt, och fraggan, som rinner ur hans mun, är den flod, som kallas Von. Så varder han liggande till ragnarök.

Hvad betyder då detta den mythiska diktens bildspråk? Man torde främst lägga märke dertill, att Skirner, Fröjs skosven, går gudarnes ärenden vid förfärdigandet af den fjätter, som förmådde fängsla Fenrisulfven och göra honom oskadlig. De gjorde den skythiske jätten spak genom att göra honom bofast och låta honom lefva af sädesodling i stället för att flacka omkring efter rof. I den sålunda historierade och lokaliserade sagan betecknar sjön Amsvartner den af vattnet förtätade mullen, den all växtlighet och skörd ammande svarta jorden, men holmen Lyngve den mark, hvilken odlaren får från början emottaga såsom en ljunghed. Den bindande fjättern kallas gleipner, af gleypa uppsluka, eller enligt en annan läsart gleifner, ordet beslägtadt med gleifr = gljufr fjällklyfta. Ändan deraf nämnes gelgja (gilja) d. v. s. odelbar dalkjusa, och denna genomdrogo de med den häll, som kallas

Källa: Project Runeberg ·