Sida 81
Tills med ett ädlare offer du löst den gudomliges strängbet Och med försonande blot det förtjenta straffet har afvändt».
Denna spådom började genast gå i fullbordan. Ty när Hading återkommit till sitt läger och väntat sig allt lugnt der och i sin förra ordning, var allt i villervalla. När han så lade ut till sjös, förstörde en våldsam regnby hans flotta, och i det härbärge, under hvars tak han sökte skydd, öfverföllo och hemsökte honom dess vättar eller skyddsandar. För att afvända detta onda och blidka de vredgade gudamakterna, inrättade Hading-Njord åt guden Frö — alltså icke åt guden Fröj, ty denne var ännu icke född — en gudatjenst medelst offer af svarta slagtdjur. Denna lyckosamma soningssed upprepades allt framgent genom årligen återkommande fester, och svearne kallade den fröblot.
Men hvem var spåqvinnan, som mött Hading-Njord? Det var ingen annan än Mimer-Rimners dotter Heid. Hennes bröder voro ej till hands att hämnas sin fader, hvadan hämden stod hos henne, den dräptes dotter (filia cæsi). I denna sin egenskap betecknas hon med namnet Rygr (rygr, gen. rygjar, af ruga crusta vulneris eller sårets plåster, Ihre, Gloss). Tog sådan dotter guldringar till böter, kallas hon baugrygr. Den, som var i belägenhet att böra utkräfva frändehämd eller att blifva offer för en sådan, sades rida i rygjardal.
Man finner alltså af hela denna berättelse, att jätten Bärgälmer-Mimer eller den ringade björnen, representanten för den fysiska naturen, icke blott måtte lemna sin stympade kropp, sitt feta hull, för att göra jordämnet fruktbart, utan äfven underordna sig Odens afsigter. I den vildt växande skogen skulle nu elden och yxan gå fram, svedjeland brännas, sumpmarker uttorkas, åkertegar utstakas och gårdar inhägnas för den odlande, bofasta menniskan. Och Njord, den uppväxte gossen Skef, som en gång kom i sin båt sofvande på en sädeskärfve och gaf menniskorna de första utsädeskornen, inrättade nu ett fröblot, som skulle årligen förrättas af kommande slägten!
Då Mimer var död, fick han ej stanna i underjorden, utan drefs bort derifrån, likasom allt animaliskt lif sträfvar upp på jordvallen. Mimers hufvud, och dermed äfven den gamle jättens visdom och insigter i naturens hemligheter, uppsattes såsom månskifva eller månesköld, Björnhöfde, som ansågs kunna bereda den under torka törstande jorden vederqvickande regn. Björnhöfda är ock ett
Källa: Project Runeberg ·
