Sida 84
hvarom ofvan är taladt. Men hvad nu först angår de förnäma herrarna i purpurfärgade kappor och mantlar, om hvilka Saxo icke vidare ordar och jag icke heller nu kan yttra mig, emedan ämnet är för vidlyftigt och från saken här afvikande, så äro de Valhalls hjeltar. Det må jag här endast erinra, att Valhall är Odens sal med många rum på valplatsen, der under sitt sköldtak grafhög ligger vid grafhög.
Rikligt smyckad känd är för den, som kommer till Oden, den salsinrättning att se: af spjutskaft är husets sparrverk, med sköldar är salen täckt och med brynjor bänkarna strödda.
Valgrind heter hon, som å vallen ståndar helig för helga dörrar; forn är den grinden, men få blott det veta, hur hon i lås är lyckt.
Fem hundra dörrar och fyratio dertill vet jag å Valhall vara; åtta hundra enhärjar på en gång ur hvar dörr komma, när till kamp mot ulfven de draga ut.
Men hvad angår »de två och två slagordningar, som ömsesidigt med kraft drabba samman och genom det närvarande skådespelet återgifva det förflutna lifvets handling», så skall jag, jemte erinringen om enhärjarnes upprepade strider, såsom en upplysande illustration deraf framlägga en afbildning af en bergtafla eller hällristning från Bohus län (Tegneby i Tanums socken). Denna bergtafla är egentligen en slägttafla öfver Allvalde-Skölds (solens) söner, de tre årstidsjättarna Thjasse, Ide och Gång eller Gymer.
I öfversta afdelningen ser man solskifvan, omgifven af qvistar till tecken af dess alstringsförmåga, till venster geten Heidrun (vätskan) ofvan en skeppsköl (jordämnet) till jordens stora skepp,
Källa: Project Runeberg ·
