Sida 83
Medan Hading nu uppehöll sig hos sin maka — vi skulle säga i smekmånaden — tilldrog sig ett undransvärdt järtecken. Ty då han intog sin middagsmåltid, syntes en qvinna höja sitt hufvud och sin gestalt upp ur marken invid härden; hon har gröna örter (sprängörter) och tycktes hålla fram sitt sköte för att liksom undersöka, i hvilken del af verlden så friska gräsväxter under vintertiden haft sitt ursprung. Konungen var nyfiken att få veta detta, och trollqvinnan — vi kunna lätt ana, att det var Mimers dotter Heid — omvecklade honom med sin egen mantel och förde honom med sig ned under jorden till de dödas rike.
Till en början — säger Saxo — framträngde de genom ett töcken af fuktig och ljum ånga, gingo derefter på en smal gångstig, som var uppnött af dagligen intrampade fotspår, och sågo der åtskilliga höga herrar, klädda i purpurfärgade mantlar och kappor. När de gått förbi dessa, kommo de omsider till solbeglänsta trakter, som frambragte de af qvinnan företedda gräsen. När de vandrat vidare, stötte de på en flod med brådstörtande flöde och gråaktigt vatten, hvälfvande i sin strömfåra hvarjehanda slags kastvapen, men genom en bro gjord tillgänglig för öfvergång. Sedan de gått öfver den, fingo de se två och två slagordningar med ömsesidiga krafter drabba samman (binas acies mutuis viribus concurrere); och när Hading frågade qvinnan om deras förhållanden, svarade hon: dessa äro de svärdfallne, som genom samma och ständiga förfaringssätt framställa en bild af sitt nederlag och genom det nuvarande skådespelet återgifva det förflutna lifvets handling (præsentique spectaculo præteritæ vitæ facinus œmulantur).
När de gingo än längre fram, stötte de på en mur, svår att nalkas och svår att komma öfver; och när qvinnan fåfängt försökte att hoppa öfver den, alldenstund hon gjorde försök med en icke en gång af ålderdomsskröplighet förtunnad kropps lätthet, ryckte hon hufvudet af en tupp, som hon händelsevis förde med sig, och kastade det öfver murens stängsel; och straxt gaf hanen, ånyo vorden lefvande, genom gällt galande ett tydligt tecken, att han återfått andningsförmägan.
Härefter vände Hading-Njord samma väg tillbaka.
Det är ett stycke märkvärdig beskrifning af Hels rike, som här lemnas, med dess fuktiga och ljumma töckendimma, som alstrar växtlifvet under vintern i mödrarnas natt», och med floden Gjöll,
Källa: Project Runeberg ·
