Sida 92
En gång hörde Hading-Njord under sömnen sin då aflidna makas vålnad tala:
Dig är ett vidunder födt, som skall kufva rasande vilddjur Och med sitt hotande gap tukta mång glupande ulf.
Och kort derefter detta:
Tag dig i akt! Ty af dig en skadlig fogel är sprungen: Galla som ugglan han har, röst som en sjungande svan.
När konungen vaknade, sporde han en drömtydare härom, och denne sade, att det förra yttrandet syftade på sonen (Frode-Fröj), som skulle blifva förderflig för fienden, men det senare på dottern (Ulfhild-Gullveig). Detta fick fadern nog besanna. Hading-Njord älskade dock mycket sin dotter Ulfhild-Gullveig (gulddrycken, smaken för och snikenheten efter guld) och gaf henne efter hvarandra tre män till äkta, dem hon alla efter hvarandra förförde och eggade till brott. Först tyckte fadern det vara för sig ganska lämpligt och passande att gifva henne åt sin halfbroder Gothorm-Äger, det öppna och farbara hafvets herre, och såsom hans hustru är hon tillräckligt känd under namnet Rán. Men snart var hon missbelåten, jämrade sig öfver sin låga samhällsställning, retade sin make och stämplade mot sin egen fader. Hon slöt sin jämmervisa med dessa mer än tydliga ord till sin man (Saxo I pag. 58):
»Men om någon kraft finnes hos dig, om någon dygd beherskar ditt sinne, om du aktar dig värdig att vara en konungs måg, välan, ryck maktens tecken från din svärfader, köp dig rang genom duglighet, uppväg bristen på anor med mandom och godtgör din börds ringhet genom mod!
»Lyckligare är hedern, sökt genom djerfhet, än vunnen genom arfskap. Bättre bestiges höjden genom handlingskraft än genom vanlig tågordning. Förtjensten hinner till äreställen vida säkrare än naturanlag. Lägg härtill, att det icke är något brott att låta den ålderdom gå under, som, tryckt af sin egen tyngd, redan lutar till fall. Så många olika tiders hederstecken må vara nog för din svärfader! Dig kommer till mötes den gamles makt, hvilken — om den gått dig ur händerna — skall öfvergå till en annan. Nära sitt fall är allt, som har sitt bestånd beroende af ålderdomssvaghet. För honom må det vara nog att hafva regerat: dig höfves att
Källa: Project Runeberg ·
