Sida 305
Muskelryckningens latenstid
NORDISKT MEDICINSKT ARKIV. Band. XVII. N:r 12.
Undersökning om muskelryckningens latenstid
af
D:r ROBERT TIGERSTEDT
i Stockholm ').
Inledning.
Historien om de finare fysiologiska tidmätningarna börjar med Helmholtz' berömda undersökningar om muskelryckningens tidsförlopp och retningstillståndets fortplantningshastighet i grodans motoriska nerver. Visserligen hade Du Bois-Rey-MOND 1845 föreslagit att använda den då alldeles nya, elektriska tidmätningsmetoden enligt Pouillet för detta ändamål, men han gjorde intet försök att sätta detta förslag i verkställighet -).
Fem år senare offentliggjorde Helmholtz sina första hit hörande undersökningar. Under användning af nyss nämnda tidmätningsmetod hade det fullständigt lyckats honom att på det mest beundransvärda sätt lösa de frågor, han uppstält ^).
Jag behöfver icke här detaljeradt beskrifva Helmholtz' försöksanordning. Det är tillräckligt att anmärka, att bland de talrika arbeten, som sedan dess utförts öfver detta ämne, intet enda erbjuder samma skärpa uti experimentalkritiken som den grundläggande undersökningen af Helmholtz.
Vid direkt retning af en icke öfverlastad muskel medelst ett öppnings-induktionsslag fann Helmholtz, att efter retningen en tid föregår innan muskeln börjar att förkorta sig. Denna tid utgjorde i tre af honom meddelade försök resp. 0",0093, 0",oo73 och 0",()089. Därvid bestod muskelns belastning endast af apparatens väsentliga delar.
') Denna uppsats utgör ett utdrag ur en längre afhandling öfver samma ämne,
hvilken i den närmaste framtiden skall utkomma på tyska. ^) Die Fortschritte der Physik im J. 1846, s. XV. ^) Helmholtz, Wissenschaftliche Abhandlungen, II, s. 764 — 843.
Nord. med. arkiv. Bd. XVII. A
Källa: Internet Archive ·