Nordiskt medicinskt arkiv 1885

DEN GRANULARA NJUKATROFIN.

Vare sig uu, att det är den ena eller andra af de i det föregående omnämnda störelserna, som förmä de sjuka att vända sig till läkaren, så finner denne dem vanligen vid godt hull och goda krafter, och den hufvudsakligaste objektiva förändring, han såsom orsak till de af patienterna anförda besvären kan konstatera, är en mera eller mindre tydligt utpräglad förstoring af hjärtat, i synnerhet af den vänstra ventrikeln. Denna hjärthypertrofi är stundom så betydande, att hjärtspetsen kännes flere tum utom och nedom mamillen och hjärtstöten så stark, att därigenom en skakning af thoraxväggen framkallas. I andra fall är den mindre betydande, men kan dock uppvisas genom en förstoring af hjärtdämpningen företrädesvis nedåt och åt vänster, men icke sällan händer det äfven, att man ej genom perkussion kan konstatera någon hjärthypertrofi, men måste dock sluta till, att en sådan finnes, genom den visserligen på vanligt ställe känbara men abnormt starka hjärtimpulsen, den starka, ofta klingande karakteren af hj ärttonerna, i synnerhet af den diastoliska aortatonen, samt den härda, resistenta pulsen, som antyder, att en stegring af det arteriela trycket förefinnes. Därjämte befinnas äfven de för undersökning tillgängliga artererna (såsom radialis och temporalis) vara hårda och slingrande, samt hafva förtjockade väggar, men förhårdnaden af väggen är elastisk och jämnt utbredd, ej ojämn och knölig, såsom vid den vanliga ateromatösa degenerationen.

Dessa cardio-vaskulära symptom dominera fullständigt hela sjukdomsbilden och af den, om jag så får säga, legitima bilden af en kronisk morbus Brightii med sin betydande anemi och sina höggradiga ödemer finnes icke något spår. Om man nu, hvilket ofta är fallet, erhåller nekande eller föga upplysande svar på frågan om några abnorma förhållanden vid urinafsöndringen förekomma, finnes icke något som skulle leda läkaren att rikta uppmärksamheten på njurarna, så fullständigt imponerar hela sjukdomsbilden som ett lidande inom hjärtat och kärlsystemet. Erinrar man sig dock det redan af Traube gifna rådet att vid hypertrofi af hjärtat utan valvelfel städse tänka på en skrumpnjure och företaga undersökning af urinen, så finner man, att denna är af blekare gul färg än vanligt, har låg specifik vigt (ungefär kring l,oio), afsätter föga sediment, samt innehåller vanligen något, ehuru obetydligt albumin; den dagligen afsöndrade mängden öfverstiger betydligt det normala och kan uppgå till 2 å 3000 kem. per dygn, ja stundom ännu