Nordiskt medicinskt arkiv 1885

4 Bd. XVII. N:r 4. — HUGO holsti.

Den granulära iijuratrofin förlöper i sina tidigare stadier så fullkomligt utan några mera betydande symptom, att man icke sällan hos personer, som aflidit i tillfälliga sjukdomar, och hvilka till sin sista sjukdom hafva ansetts såsom alldeles friska, kan finna den samma redan ganska utbildad. Man kan därföre taga för afgjordt, att när de af den samma framkallade störelserna nått den betydelse, att de sjuka söka läkarehjälp, så har den smygande och i sin vidare utveckling så förderfbringande processen redan länge pågått. De tidigare yttringarna af sjukdomen äro för resten så växlande och månggestaltade, att det faller sig svårt att gifva en allmän, typisk skildring af de samma.

Det första symptom, som af intelligentare sjuka, hvilka gifva mera akt på sig själfva, vanligen uppges, är en stegring af urinafsöndringen, som i synnerhet märkbart framträder under nätterna, då de sjuka måste stiga upp flere gånger och kasta sitt vatten. Då detta emellertid icke är förenadt med några smärtor, och då den afsöndrade ui'inen icke har någon i ögonen fallande abnorm beskaffenhet, fästa de vanligen icke någon synnerlig vigt därvid. Man får därföre ofta på en allmän fråga om huru urinafsöndringen förhållit sig, i synnerhet af patienter från de lägre samhällsklasserna det svar, att denna i alla afseenden varit normal. Först då man direkt frågar, om de icke varit tvungna att stiga upp om nätterna och urinera, bejaka de vanligen detta men skylla det dels på dålig ^•ana, dels därpå att de samtidigt begyndt lida mycket af törst och därföre dricka mera än vanligt.

Mera besvärande är ett annat symptom, som äfven hör till de tidigast uppträdande och allmännast angifna, nämligen en andtäppa, hvilken företrädesvis inställer sig vid häftigare rörelser och tyngre arbeten, men hvilken äfven stundom kan uppträda under form af periodiskt påkommande anfall, alldeles liknande de vid så många olika sjukdomstillfällen iakttagna anfallen af asthma bronchiale. Denna andtäppa varierar naturligtvis till intensitet i olika fall, men gör sig dock alltid mer eller mindre känbar, i synnerhet för personer, som äro sysselsatta med tungt kroppsarbete.

I andra fall utgöra svindel och benägenhet för blodkastning åt hufvudet, långvarig svår hufvudvärk, ofta under form af hemikrani, envisa dyspeptiska besvär samt störelser af synförmågan det hvaröfver patienterna själfva mest klaga.