Nordiskt medicinskt arkiv 1895

NORDISKT MEDICINSKT ÅRKIY. hg. 1895. N:r 8.

Om excision Tid spina biflda.

Af

ANDEBS HANSSON

i Varberg.

VI. ludikationer.

(Forts. fr. mr 3.)

Vid uppställandet af indikationer för excision vid spina bifida har man i första hand att göra sig reda för, hvad man med en behandling af spina bifida cvstica kan uträtta (Berg). Blir svaret på denna fråga, att ^en säker radikal bot ej är möjlig och detta ej ens vid det enkla meningocelet,' och besinnar man därtill, att »i det vida öfvervägande antalet fall af spina bifida handlar det om högst betydliga förändringar i själfva ryggmärgen och nervelementen, mot hvilka vi intet mäkta, så blir slutsatsen den, att behandlingen af denna åkomma bör »inskränkas till att trygga mot de medelbara faror, som hota den därmed behäftade. Dessa faror äro hufvudsakligen infektionsmyelit och bristning af tumören med dess vådor. Däraf följer, att en snar behandling är allra mest af nöden vid myelomeningocelet, där dels den all skyddande betäckning beröfvade ryggmärgsskifvan (area medullo-vasculosa) i hög grad disponerar för en fortkrypande myelit, dels den mer eller mindre breda del af timiören, där väggen utgöres ensamt af piaväfnad, blottställes för bristning, vare sig genom gangren eller i följd af travmer.» (Bekg). Då porten så att säga står vidöppen för infektionsämnens inträngande genom polgropar och lynifbanor, kan man säga, att vital indikation föreligger för att skaffa ett skyddande hudlager öfver den blottade ryggmärgsresten. Professor Berg angifver själf) sina indikationer sålunda: >Spince bifidte med blottad

Förhandl. vid Svenska Uikaresiillsk. suinmankonister år 1880, s. 247. Sord. med. arkiv. Årg. 1895.