Sida 858
Litteratur och sammanfattningar
Z NORD. MKI). ARK., 1895, N:r 25. — LITERATUR.
cum lägjfer sig utanför eller ofvanpå den nedåt och bakåt utvuxna benlaraellen frän spina, anger äfveu de båda delarnas skilda ursprung.
Furst har hos gorilla, chimpanz och simia satyrus funnit en inkonstant bildning, som möjligen motsvarar spina supra meatura hos människan.
Bezolds uppgift, att eu horisontalliuie, som dragés genom spina, i allmänhet skär antrum mastoideum något ofvau dess botten, konstaterar FiJRST; men anmärker, att då spina kan vara en kam eller, såsom Henle säger, en list, så blir horisontallinien ibland ganska bred och träffar processen på ett stort bälte. Emedan Bezolds spinalinie motsvarar groplinien, och denna äfven är tangentiallinien för hörselgångens öfre kant, sä bör i praktiskt-kirurgiskt hänseende denna vara lämpligare att använda i all synnerhet då den är lättare att finna. — Det tunnaste stället på processus mastoideus har redan den svenske anatomen Adolph Murray sökt bestamma i förhållande till spetsen på processen. Senare författare hafva försökt sig på andra utgångspunkter såsom spina (Bezold), linea temporalis (Schulzke) m. ti. Af alla dessa tyckas visserligen Bezolds mått och uppgifter vara de bästa, men då Furst öfvertygat sig om, huru svårt det t. o. m. vid dissektion ar att snabt och säkert kunna konstatera spinas existens, så tror han, att kirurgerna göra bäst i att ej besvära sig med att söka efter spina.
Fiirst.
CARL TH. MÖRNER: Ett fall af tarmstenar hos människa. Upsala läkarefören. förhandl., bd 3U, s. 266.
Vid utspolning af rectnm ä en manlig, 23-årig patient, som sedan långliga tider ständigt lidit af defekationsbesvärligheter, erhöll D:r Rud-BERG i Söderhamn för omkr. 1 år sedan ett stort antal (minst 15) hårda, grähvita, facetterade stenar, af hvilka 5 tillvaratogos och af förf. närmare undersöktes.
Vikten växlar mellan 7,5 och 12,2 gm; vid genomsägning visa samtliga stenarna en distinkt begränsning mellan en inre »kärnea och ett yttre, stenarnas hufvudmassa utgörande, fast och tätt, nästan homogent, Ijusgrått »skal». Kärnen ■ bildas i två stenar af väl konserverade plommonkäniar.
■Skalet», som vid kemisk pröfning befinnes fritt frän bl. a. sulfat, klorid, oxalat, gallfärgämne och kolestearin, eger följande sammansättning (närmare detaljeradt i orig.):
Aramoniummagnesium-, magnesium- och kalcium-fosfat 89, il %
Kalciumkarbonat 1,6 1 ■
Neutralfett och fettsyradt kalcium 0,9 5 »
Olöslig organisk substans (cellulosabildningar) . . . 1,9 0 » Fuktighet, spår af löslig organisk substans, spår af
natrium o. s. v 6,4 3 »
100,00 % och består sålunda till ojämförligt största delen af oorganiska föreningar.
Carl Th. Mörner.
Källa: Internet Archive ·