Sida 9
DE ÄDLA METALLERNA. 9
pänningeförsändelserna. orter och länder emellan. Detta hade till följd, att. länder med boskap som värdemätare upptogo bruket af metaller, när de kommo i handelsför- bindelse med andra länder. I det gamla Sparta begagnades mynt af järn, och sagan förtäljer, att lagstiftaren Lykurgos därigenom ville hindra spartanerna att drifva handel. I gjälfva värket härstammade dessa mynt från en tid, då landets utveckling var så ringa och omsättningarna så obetydliga, att de kunde ombesörjas med dylika, jämförelse- vis värdelösa mynt. Men då Sparta utvecklades och kom i beröring och handelsförbindelse med andra länder, an- vändes guld och silfver till den utländska omsättningen.
De älsta mynten i det gamla Rom voro af koppar, men guld och silfver trädde i deras ställe, så snart om- sättningen började röra sig med större värden.
Guld -och silfver ha i förhållande till sin vikt och volym «större värde än nästan alla andra varor, dock är det härutinnan stor skilnad mellan de båda metallerna. Guldet är, efter vikt räknat, för ögonblicket öfver 20 gånger så mycket värdt som silfret, och efter volym räk- nat bortåt 40 gånger så mycket, ty guld är nästan dubbelt så tungt som silfver. Till följd häraf lämpar sig guldet särdeles väl för stora betalningar, silfret däremot bättre för de små; vid mycket små betalningar skulle den erfor- liga guldmängden vara så liten, att den komme bort mellan fingrarna på folk.
En annan fördel med de ädla metallerna är, att deras värde under korta tidrymder icke mycket förändras. Be- tydelsen häraf skall framgå af nästa kapitel.
3. Pänningens vårde.
Medan alla andra varors pris uttryckes i pängar, visa sig pängarnes värdeförändringar därigenom, att alla varu- pris förändras, — stiga eller falla. När pängarnas värde är högt, får detta sitt uttryck däri, att varupris och arbets- löner äro låga, och omvändt: när pängarnas värde är lågt,
