Om pängar

1. Pänningens betydelse.

Hvar och en vet, hvilken betydlig rol pänningen spelar i vår tids näringslif. Nästan allt hvad förvärf och förbrukning heter utföres med pänningens hjälp. Arbetaren får sin lön — eller i hvarje fall en del af den — utbetalad i pängar; jordbrukare, fabrikanter, handtvärkare och handlande sälja sina varor för pängar. När man vill angifva, hur förmögen en person är, säger man: han äger så och så många kronor, eller: han förtjänar så och så många kronor om året.

Likväl vet hvar och en, att det ej är pänningen, som man lefver af eller som utgör en persons eller ett lands värkliga rikedom. När man tar en summa pängar i betalning för ett arbete eller en vara, gör man det icke därför att man önskar bli ägare till några guld-, silfver- eller bronsstycken. Hvad man vill ha är i själfva värket de saker, som man kan köpa för pängarna. Intet mänskligt behof tillfredsställes omedelbart genom deras besittning, ja, en människa, som ägde hela högar af guld, skulle, om ingen vore villig att gifva henne andra saker i utbyte mot hennes guld, ha det lika illa ställt i fråga om tillfredsställandet af sina behof och önskningar, som om hon ingenting ägde. Redan forntiden hade en klar uppfattning härutaf, såsom framgår af den gamla sagan om den frygiske konungen Midas, hvilken guden Bacchus såsom lön för visad vänskap hade lofvat att få en önskan uppfyld. Midas bad, att allt hvad han vidrörde skulle blifva guld. Sagan berättar nu, huru brödet och frukterna, som han ville äta, vinet, som han ville dricka, förvandlades till guld vid hans beröring, så att han midt i sin rikedom var nära att dö af svält och måste bedja guden om att taga sin gåfva tillbaka.