Sida 20
20 OM PÄNGAR.
dels utmyntar den dem i regeln själf. Att öfverlämna myntpräglingen åt enskilde fabrikanter skulle lätt med- föra den faran, att mynten erhölle mindre vikt än den lagliga, och det skulle oftast vara svårt för de en- skilde medborgarna att upptäcka det och skydda sig mot sveket. |
5. Sveriges myntförhållanden.
Lagen om rikets mynt af den 30 maj 1873 med senare ändringar däri säger, att sould skall ensamt vara värde- mätare i riket och således utgöra grunden för dess mynt- system". Räkne-enheten kallas &rona och delas i 100 öre; den räknas lika med den förut gällande en riks- daler riksmynt. Af guld präglas trenne hufvudmynt, 3 9, 10 och 20 kronor. Af ett kilogram (2,35 skålp.) fint guld utmyntas 124 tjugokronestycken, 248 tiokronestycken eller 496 femkronestycken.
Den första af dessa föreskrifter betyder Sveriges öfver- gång från silfvermyntfot till guldmyntfot. Att ett land har guldmyntfot innebär, att guldet är den vara, som brukas till allmän värdemätare, den vara, hvarmed alla andra varors värde mätes. (När således en saks pris i pängar nämnes, angifver man därmed, hur stort värde den har i jämförelse med guld.) Detta genomföres på så sätt, att endast guld- mynt äro lagligt betalningsmedel — undantagandes vid betalning af små belopp — och att hvem hälst som är i besittning af guld i någon form, kan på statens myntvärk få det präglat antingen gratis eller mot en ringa afgift, som betäcker den värkliga kostnaden vid arbetets utförande.
Bestämmelsen om allas rätt att få guld myntat") är nödvändig, för att det värkligen skall kunna bli allmän värdemätare. Man kunde tänka sig saken så ordnad, att med bibehållande af samma guldmynt som nu, det
"I I Sverige dock endast till 10= och 20-kronestycken, ej till 5- kronestycken. JUN i | a
