Om pängar

SVERIGES MYNTFÖRHÅLLANDEN. it

vore staten som för hvarje gång bestämde, hur många myntstycken borde utsläppas. Men i så fall komme staten att efter godtfinnande bestämma pängarnes mängd och finge därigenom äfven inflytande på deras värde. Till och med om guldet i hela världen starkt förökades genom upptäckten af nya guldlager och därigenom sjönke i värde, så skulle likväl de svenska guldmyntens värde icke sjunka lika lågt som i den öfriga världen, om blott regeringen sörjde för, att deras mängd icke ökades. På så sätt skulle någon tid kunna gå hän, under hvilken deras värde i Sverige vore icke så obetydligt högre än det värde, som de skulle ha i nedsmält tillstånd (såsom handelsvara). Naturligtvis skulle detta räcka blott en tid, ty så snart man blefve tvungen göra utbetalningar till utlandet, skulle det gå med dessa mynt liksom med de förut omnämda underviktiga mynten, att de vid betalningar till utlandet blott mottogos efter sitt värkliga metallvärde. Men som sagt, skulle inga betalningar till utlandet göras, kunde det godt gå en tid, då myntens värde vore högre än värdet af samma mängd metall. Holland var för något mer än 10 år sedan i ett liknande läge; det hade både guld- och silfvermynt, men någon rätt att få guld eller silfver ut- myntat fans icke, och samtidigt öfversteg landets utförsel dess införsel, så att det var utlandet som måste göra pänningebetalningar till Holland och ej tvärtom. Följden var, att en holländsk guldgyllen betalades icke obetydligt högre än sitt metallvärde. Detta förhållande upphörde först, då riksdagen antog en lag om allmän rätt att få guld utmyntat. En dylik rätt måste leda till, att skilnaden mellan myntets värde och värdet af samma metallkvantitet i längden icke blir större än hvad det kostar att få det myntat. Så snart skilnaden blefve aldrig så litet större vore det nämligen anledning för enskilde att införa guld utifrån och låta mynta det, och man skulle fortfara härmed till dess skilnaden utjämnades.

Därför att rätten att mynta är frigifven behöfver, såsom nämt, myntningen icke ske gratis. Emedan den vålar staten utgift, är det rimligt, att den, till hvars fördel den sker, erlägger en afgift. De flästa land ha därför en sådan afgift, kallad "slagskatt" (betalning för att slå. mynt) och i Sverige utgör den + procent för myntning af tjugokronor och 3 procent för tiokronor. Det betalas

AR St rr MERA An EST MAAS. AR ÅA ASLAN OSKAR LR) FE DE 1 S

9 N BBR BYAR AAA ty rg RAIDER ÅKA NT FRAS : BOET OAA br KA NE : rå 4 Sr SSE SINA ISA ATÄTDSA DA Pars ANT Rd TE NET 3 a DR RR bea ONÅD Sn PR MENN fån NER bNAREÖNA ppb AISA ES

MR SDR [ANNA SER JD