Om pängar

23 OM PÄNGAR.

alltså 5 öre för hvarje tjugokrona och 33 öre för hvarje tiokrona, man låter mynta.

Sverige hade förut silfvermyntfot, med den hufvud- bestämmelsen, att 1 skålpund myntsiltver utmyntades till 123 riksdalrar specie eller 50 rikedalrar riksmynt. Att Sverige gick ifrån denna silfvermyntfot och antog guld- myntfoten, berodde väsentligen på förändringar i samma riktning inom det öfriga Europa. Medan England allt sedan 1816 haft guldmyntfot, hade däremot silfvermyntfot härskat i både Norge, Danmark och Tyskland, våra när- maste grannar. År 1870 gjorde sig nu i hela Europa en rörelse gällande till förmån för guldmyntfot.

Skulle man bland de olika grunder, som framkallade denna rörelse, nämna någon såsom hufvudgrunden, så var det den, att silfret började vara för litet värdefullt i för- hållande till den oerhörda tillväxt, som både den inländska och utländska omsättningen efterhand hade fått. VWVi ha förut fäst uppmärksamheten på det ändamålsenliga i att till pängar begagnas en vara med stort värde i förhållande till sin volym. Denna egenskap äga båda de ädla me- tallerna, men guldet äger den i långt högre grad än silfret, och däraf följer, att ju mer omsättningarna ökas i storlek och mängd, desto mer skall guldet framför silfret vara egnat att användas till mynt. Öfvergången från guld- till silfvermynt berodde således på liknande för- hållanden, som de hvilka tvungo forntidens folk att öfver- gifva sina koppar- och järnpänningar och i stället använda de ädla metallerna.

Detta skäl för öfvergången var också det, som i främsta rummet anfördes af 1870 års myntkomité, hvilken tillstyrkte guldmyntfotens införande i Sverige.”)

Den ökade användningen af guld inom latinska mynt- föreningens (sid. 32) område och i Förenta Staterna i för- ening med den bestående guldmyntfoten i England och alla dess kolonier utom i Asien, ledde till att guldet blef förhärskande 1 världshandeln. Efter kriget mot Frankrike 1370 beslöt ytterligare Tyskland att öfvergå till guldmynt- fot," hvilket betydligt underlättades af den rikliga guldtill-

”) Den föreslog dessutom antagandet af det franska myntsystemet (1 franc = 72 öre). Detta förslag, hvilket var ett uttryck för en på den tiden stark sträfvan att skapa ett enhetligt myntväsen för hela den civiliserade världen, förvärkligades dock icke.