Om pängar

MYNT OCH MYNTVÄSEN. 19

någonting. De köpmän, som drefvo handel med utlandet, kunde icke häller mottaga mynten till större värde än de värkligen innehöllo, och så småningom sjönk de klippta eller filade myntens värde, till skada för dem, som i god tro mottagit dem. Men det var icke endast genom en- skildes oredliga åtgärder som myntens värde sjönk. Ofant- ligt ofta drefvo furstarne i forna tider en myntpolitik, som hade samma värkan. När de, som ofta hände, be- funno sig i pänningeförlägenhet, indrogo de de gamla mynten och slogo nya med samma namn, men med mindre metallmängd. Alla deras fordringsägare måste finna sig i att mottaga betalning i de nya mynten, hvarigenom de fingo långt mindre än de rätteligen skulle ha. Sådant kunde upprepas flera gåuger. Hur långt det värkligen kunde gå, ser man bäst af de myntsystem, där namnen på de gamla vikterna bibehållits såsom myntnamn, men där myntet väger vida mindre än namnet låter förmoda. Ett pund sterling, som ursprungligen skulle vara ett (eng.) skålpund silfver, har ett värde af 18 kronor 16 öre, medan värdet af ett skålp. silfver är öfver 60 kronor. Liknande var förhållandet med den svenska marken; från att ur- sprungligen ha betecknat en mark fint silfver sjönk den genom upprepade myntförsämringar så i värde, att det lär gått 768 af detta mynt på en mark silfver.

Bruket af mynt fans hos forntidens folkslag många århundraden före vår tidräkning och anses först hafva uppstått i mindre Asien. Innan ett land kommit så långt 1 utveckling, att det själft präglar mynt, begagnar det sig vanligen för sina omsättningar af mynt från mera civili- serade folk, med hvilka det står i handelsförbindelse. Så är förhållandet med flere halfciviliserade samfund utom Europa, hvilka använda olika europeiska myntslag, och detsamma har ägt rum i de europeiska staterna under tidigare skeden af deras utveckling. Så förekomma, som bekant, bland de svenska fornfynden i stor myckenhet ut- ländska mynt, både romerska, grekiska och arabiska, hvilka antagligen användts på detta sätt.

Den första prägling af mynt i Sverige skedde under Olof Skötkonungs tid (omkring år 1000).

Statens förhållande till mynten är dubbelt. Dels träffar den genom sin lagstiftning de allmänna bestäm- melserna om myntens namn, storlek, metallinnehåll m. m.,

BST STOR RV ESR Rn PAN HENNE SSE 6 NBA ARA YO Loe TR nde RÅ

2

i;

:

i 3

| F

i SE i

f