Sida 136
129
lätt kunnat utskära markerade strandlinier. Sådana förekomma också i själfva verket på talrika ställen och hufvudsakligen vid tvenne bestämda nivåer, dels vid den högsta ishafsgränsen och dels vid en lägre nivå, som genom sitt förhållande till hafslager med sydliga skalformer inom angränsande trakter visat sig tillhöra gränslini en tor det postglaciala hafvet.
Långs Finska vikens innersta bukt, å ömse sidor om S:t Petersburg, framgår nämnda gränslinie såsom en synnerligen väl utpräglad, nästan oaf bruten terrass, hvilken sakta höjer sig mot nordväst. Dess i samma riktning regelbundet stigande fortsättning träflfas i området söder och öster om Finska vikens nordligaste bukt, eller Viborgstrakten, såsom talrika, kortare terrasser på öppet liggande delar af de öar, hvilka i postglacial tid därstädes förefunnos.
Bild 29.
Högsta gränsen för stenäldershafvet vid Kähärile, 10 km. öster om Viborg.
Bilden 29 framställer en sådan postglacial gränsterrass, belägen vid Kähärile, en nymil öster om Viborg, på nordvästra sidan af den å taflan 6 utmärkta största ön. Terrassbranten, som framgår snedt öfver bildens midt, är enligt höjdkurvorna omkring sexton meter hög, dess fot ligger ett par och trettio meter öfver hafvet, och dess kant har i senare tid blifvit inskuren af en mängd Smärre bäckdalar. Bilden utgör en något förminskad, fotografisk kopia af en rysk-finsk
G. De Geer, Skand. geogr. uto. efter istiden. 9
Källa: Internet Archive ·