Sida 227
•227
Kinnekulle. Teckning af F. Hernlund.
Kinnekulle.
Kinnekulle, du Sveriges hängande trädgård, dig vilja vi besöka, och vi stå allaredan på nedersta terrassen, i en rikedom af blommor och grönt. Det gråa, spetsiga tornet på den åldriga landskyrkan lutar, som det skulle falla; men det gör god verkan i landskapet, och icke ens den stora fågelskaran, som tillfälligtvis just nu flyger bort öfver skogen, ville vi undvara. Landsvägen leder med korta afsatser uppåt berget, och mellan dessa sträcka sig slätter med humle, vilda rosor, sädesfält och en ekskog, vackrare, än den eljest växer i Sverige. Murgrönan slingrar sig kring stenar och gamla träd, och till och med stubben, som håller på att gå ut, får nya blad. Blicken sväfvar öfver den flacka, vidsträckta skogsslätten till Mariestads solbelysta kyrktorn, hvilket skiner som en hvit seglare på en mörkgrön sjö. Den sväfvar öfver sjön Vänern, och ögat finner ingen gräns. Skärgårdens skogskrönta klippöar ligga som en krans i sjön. Ångbåten kommer. Nere vid klinten, nedanför herrgårdarna med de röda taken, där boken och valnötsträdet växa i trädgården, stiga de resande i land? de vandra under skuggrika träd öfver den ljusgröna ängen, som är omsluten af trädgårdar och skog- ingen engelsk park har skönare grönska än ängen
Källa: Project Runeberg ·
