Sida 29
kunnat blifva begångna, hopsjunka till obetydligheter, när de sammanliknas med de oförvanskliga förtjänster Berzelius på andra områden inlagt om sin vetenskap.
3. Berzelii lefnadslopp.
Den man, hvars genomgripande betydelse för den kemiska forskningen i det föregående skildrats, föddes den 20 augusti 1779 i Väfversunda församling af Linköpings stift och undfick i dopet namnen Jöns Jakob. Hans föräldrar voro skolläraren, magister Samuel Berzelius och dennes hustru Elisabet Dorotea Sjösten. Hans förfäder, hvilka under flera släktled ägnat sig åt det prästerliga kallet, hade efter hemmanet Bergsäter i närheten af Motala antagit namnet Bergselius, sedermera skrifvet Berzelius.
Den unge Berzelius fick tidigt pröfva lifvets bitterhet. Vid späda år lämnad fader- och moderlös (fadern dog 1783, modern 1787) och utan nämvärda tillgångar, skickades han som ett nådehjon från den ena släktingens hus till den andras, till dess att han 1793 vann inträde på Linköpings gymnasium. De ämnen, på hvilka hufvudvikten då i ännu högre grad än nu lades vid undervisningen, voro de döda språken, latin och grekiska. För dessa röjde han emellertid icke någon synnerlig fallenhet; hans håg stod redan från början åt naturens studium. Följden blef, att han ådrog sig ogillande från flertalet af lärarna och vid sin afgång till universitetet erhöll ett särdeles ofördelaktigt och nedsättande vitsord.
Berzelius hade till en början ämnat blifva präst i likhet med farfar och farfarsfar; men i den mån hans böjelse för naturvetenskaperna allt tydligare framträdde, afstod han från denna plan och beslöt att i stället ägna sig åt läkarekallet. Hösten 1796 anlände han till Uppsala och grep sig an med de förberedande medicinska studierna. Men liksom han aldrig hade varit något ljus
