Sida 31
3. Berzelii lefnadslopp
följa den allmänt erkända framgången, uteblefvo nu icke häller. Den, på hvilken han själf utan tvifvel satte det högsta värdet, kom honom till del, när han af sina medbröder inom den svenska forskningen valdes till vetenskapsakademiens ständige sekreterare 1818. I denna sin egenskap fortfor han ända till slutet af sin lefnad att vårda sig om akademiens angelägenheter med en omsorg och en ifver, som åren ej kunde förminska. “Jag kunde,“ yttrade han med hänsyftning på denna sin befordran, “nu skatta mig för en af de lyckligaste människor.“ – Äfven statsmakterna skyndade att hedra den, som spred en sådan glans öfver det svenska namnet, att maken därtill icke försports sedan Linnés dagar. Vid Karl XIV Johans kröning upphöjdes han till adlig värdighet, ett på den tiden ingalunda ovanligt sätt att belöna äfven vetenskapliga förtjänster.
Utom sin lärarevärksamhet å ämbetets vägnar erhöll Berzelius snart en betydande enskild lärjungeskara, i det att unga vetenskapsmän från olika länder ansågo för en dyrbar heder att under någon tid få arbeta på hans laboratorium och därunder komma i åtnjutande af hans undervisning och handledning.
År 1821 började han dessutom ett nytt, omfattande företag, som under de senare årtiondena af hans lefnad lade beslag på en god del af hans tid och arbetskraft, nämligen utgifvandet af sina berömda årsberättelser, i hvilka han en gång årligen lämnade en utförlig öfversikt öfver kemiens framsteg under det sist förflutna året, och hvilka äro af utomordentligt stor betydelse för kännedomen om denna vetenskaps historia under 1820–, 30- och 40-talen.
För att kunna odelat ägna sig åt sina på detta sätt ständigt ökade vetenskapliga göromål, tog Berzelius slutligen 1832, ehuru ännu blott 53-årig, afsked från sin lärarebefattning vid Karolinska institutet.
Tre år senare inträffade en viktig förändring i hans enskilda lif, i det han den 19 december 1835 ingick äktenskap med Johanna Elisabet Poppius, dotter af statsrådet Gabriel Poppius. Såsom bröllopsgåfva från Karl XIV Johan erhöll han omedelbart före vigseln ett friherrediplom, en utmärkelse som han värderade mera för den personliga uppmärksamhet konungen därigenom velat visa
Källa: Project Runeberg ·