Tillbaka Read Runeberg

Oscar II; en lefnadsteckning

Originalsida 267
Originalsida 267
Originalsida 266
Originalsida 267
266–267

På sidan 267 nämns Ivar Hallström, Richard Henneberg

Sida 267

VI. Under tullskyddets fana

207

Väl tronens purpurglans och kronans glitter förblända ögat, bäfvande och kallt; men hvar i laget Sveakungen sitter, det fängslas af hans kungliga gestalt, och när han talar, när hans tanke spritter i ädla kungsord, hörda öfverallt, vår hyllningsgärd åt härskaren på tronen vi skänka fritt den kungliga personen.

Vi nalkas ej vår furste, vi, som trälar, men gladt, frimodigt såsom man till man. Hans lust 'var aldrig att förtrycka själar, blott lyfta och befria ville han; han aldrig trampat under maktens hälar en enda mask, som han i stoftet fann, men minsta barn, som vaktar får bland ljungen, kan söka skydd och finna det hos kungen.

Och hvem har älskat högre fosterlanden, de fast förenade, men skilda två? Hvem höll med saktmod i de tusen banden, som hålla hop de stora och de små? Hvem sökte upp hvar duglig kraft och fann den? Hvem känner, såsom han, hvar man, hvar vrå? Hvad tiden vill och hvad hans folk behöfver, han lärt som få och tänker jämnt däröfver.

Ej har han vidgat Sveriges land med svärdet, ej blod och tårar fläckat kungens hand, . men han har gifvit rum för mänskovärdet och vidgat mänskorättens strama band. Och finns ett rike, som är stort, så är det, där mänsklig frihet har sitt fosterland, där fria forskningens triumfer firas och borgarkronans guld med lagern viras.

Födelsedagen firades öfverallt både i Sverige och Norge med högtidligheter af anslående art. I synnerhet var detta fallet i den svenska hufvudstaden, som ju också hade lyckan att ktmna bringa festens föremål persoDligen sin hyllning. Ehuru man ännu hade i friskt minne den lysande festskrud Mälardrottningen iklädt sig såväl vid Vegamännens hemkomst som vid det nyförmälda kronprinsparets intåg i början af decenniet, var man allmänt af den åsikten, att den aldrig tett sig ståtligare och i ordets bokstafliga mening mera lysande än vid detta tillfälle. Särskildt var illuminationen på .aftonen beundransvärdt vacker. Snart sagdt hvarje hus var ekläreradt, och hela den väg konungen, åtföljd af sin familj och sitt hof, drog fram genom stadens centralare delar formligen badade i ljusfloder. Gatorna voro fyllda af täta människomassor, hvilka med hänfördt jubel hälsade sin monark. Ä k. operan gafs samma afton en festföreställning, hvars program upptog Ivar Hallströms opera »Den bergtagna p samt ett af Oscar Wijkander förf attadt tillfällighetsstycke, »Diamantbröllopet», med musik af Richard Henneberg. Senare på aftonen gafs å slottet supé för i,ioo personer, hvarvid konimgens skål föreslogs af Första kammarens talman grefve G. Lagerbjelke. Konungen svarade härpå med ett tal af verkligt gripande art och som gjorde ett djupt och oförgätligt intryck. Han yttrade:

»En människas lifstid äger icke så få högtidsdagar, och såsom sådana betraktat ju med rätta födelsedagarna.

Men hvad som gjort denna min 6i:sta födelsedag till något vida mera, något vida högre än de vanliga, det är kärleken; det är den kärlek, som de förenade rikenas brödrafolk mig bevisat. De hafva gjort denna dag till en af de skönaste i min lefnad, till en dag, som blifver oförgätlig.

På sidan nämns Ivar Hallström, Richard Henneberg

Källa: Internet Archive · ·