Sida 10
1. Min Härkomst och Uppfostran
len med urband, i min krets lika god som den enda kavaljem med tapperhets-medalj på en Småstads-Assemblé, utan saågon medtaflare, Konung på balen.
Morgonen var redan inne, innan An-»a Stina, som hurtigt svängde om i polskorna, ville gå hem, och förr kunde jag ©möjiigt förmås dertill; ändteiigen följdes vi åt-—jag ledsagade henne ända till sitt hem, och skyndade mig sedan hais Öfver hufvudet, genaste vägen Öfver skogen, tnen knappt var jag kommen hälften der-af, förr än jag saknade min klocka — En större olycka än den stt hafva förlorat klockan tyckte jag icke tänkbar — I min ångest knäppte jag tillhopa mina händer och bad vår Herre hjelpa mig tillbaks min förlorade skatt: olyckan var sä
V
stor, att jag tyckte Hans omedelbara hjelp väl kunde vara möjlig och att Hans nåd icke kunde lemna mig ohuipen — Att leta var förgäfves, ingen stig hade jag följt, utan hoppat Öfver stockar och vindfällen, och förut, då jäg följde Anna Stina, hade jag sprungit efter henne in i en lada, ©ch om jag der, som troligt var, tappat klockan i höet, fann jag det vara alldeles omöjligt att återfinna den; emedlettid gick jag dock åter med långsamma steg ©ch tittade med en ängslig min i gräs ©ch buskar, men fruktlöst. Redan hörde jag ringas första gången till ottesången, ©ch jag, olycklige, visste icke om jag skulle våga mig hem eller ej. Slutligen
Källa: Project Runeberg ·