Sida 12
1. Min Härkomst och Uppfostran
vacker moruon vid slutet af September
O ' 1 *
manad,; den nyss uppgångna solen hade ännu. icke hunnit upp fina rimfrosten på gräset, och regnpnssarne voro betäckte med eu tunn strålig is — Höstkråkorna, som placerat sig pä gärdsgards-störarne å Ömse sidor om vägen, suto ärtnu ruggiga för nattkylan och stucko sina näbbar hysr och en un der ena vingen, och en stackars groda, som händelsevis ännu var rörjig, kröp sä sakta och långsamt utmed diket. Sä tidigt; var jag redan ute och vandrade med muntra steg, säker att på ett öfverenskommit ställe träffa Anna Si in a, för att sedan följa henne. Då jag passerade hennes fars lilla stuga, lyssnade jag vid fönstret: Anna Stina var just då, med sitt lilla klädförråd i ett knyte och sin psalmbok i fodral i kjolsäcken, färdig att vandra. Hennes mor, en beskedlig gumma, fast hon af elakhet, ett par dagar förut, förbadit mig att nånsin tala vid sm dotter, putsade flickan, drog den nytvät-täde rödrutiga silkesnäsduken en bit längre fram i pannan, Önskade sin dotter Guds välsignelse, förmanade henne att ställa sig ärbart och beskedligt och visade henne sje-f tvenne gånger huru hon skulle niga för Ffu Vigilia , då hon komme fram.
Rädd att gumman skulle få se mig, skyndade jag' mina steg och väntade efter öfverenskommelse, vid tregreniga tallen, bortom krokningen af vägen, — God och oskyldig spm en medeltidens fröken, kom
Källa: Project Runeberg ·