Sida 40
3. Jag begifver mig till Stockholm. Mitt inträde och första öden i denna namnkunniga Hufvudstad, samt min första tur och otur i spel.
3a, men hur Sr det möjligt för en rigtig herre, att nånsin börja så högt, att han till slut behöfver söka resurs? frågade jag vidare — Nu visste han alldeles icke hvad han skulle svara, utan sade: det vete f—n! om de intet gjort som den der syndaren med randiga harulls vesten, som står borta i vrån; först börjat att gå hit af ren hushållning, för att få röka och dricka svagdricka fritt, och sen någon gång stuckit på en tolfskilling, tappat den, dub-bhit, för att ta igen, tappat dubbelt, och på det viset rent af ruinerat sig.
Kors hvilken tok l sade jag och såg på den arma mannen med vesten—men, tilläde jag, är det tillåtit att bålia spelhus fiå här? — X ja! visst ar det tillåtit, an-nars kan du väl förstå att inte sådana herrar som Öfversten, som sitter der borta och grinar, kunde vilja gå hit midtpå ljusa dagen — ja det 'är sant, sade jag.
Efter en stund gingo vi — Nu var jag således redan andra dagen jag vistades i Stockholm, försedd med en kassa af nära
Källa: Project Runeberg ·