Sida 41
3. Jag begifver mig till Stockholm. Mitt inträde och första öden i denna namnkunniga Hufvudstad, samt min första tur och otur i spel.
—-kan någon tro det— oaktadt alla mina sunda gårdags resonementer, spelade mig alldeles pank — icke en enda Tolf-Skiiiing återstod.
Med hvilka känslor jag då gick der-ifrån, kan jag icke beskrifva— Ingen sönm tillslöt den natten mina Ögon — min blod var i ständig svallning, och qvidande kastade jag mig fram och åter på mitt heta läger — Ack hvilken natt! hundames skällande på gatan, brandvaktens rop, det långsamma hemska tutandet, och ändteligen ringningen klockan fyra i Storkyrko-tor-net, let för mina öron som plågo-andars skrän — Bevare himmelen min största o-vän (om jag äger någon) ifrån att ena kunna fullkomligt föreställa sig en dylik natt!-------
Utmattad och hemsk uppstod jag ändt-ligen klockan sex i ett lynne, som kunnat förmå mig att våldföra mig på de o-skyldiga möblerna i mitt rum, eller vrida nacken af tuppen som galde i grannskapet och ringsvalorna som skreko mig i Öronen, om jag fått tag uti dem; också slängde jag i vredes-mod min Ryska mossa, som äfven förargade mig, i en vrå, men blef icke lugnare för det.
Alldeles utan penningar, viste jag nu icke hvilken utväg jag skulle vidtaga till anskaffande deraf, och grubblade för-gafves på upplösningen af denna gordiska knut. — Att söka tjenst som privat be-tjent var ett hårdt Öde, då jag med mina
Källa: Project Runeberg ·