Sida 42
3. Jag begifver mig till Stockholm. Mitt inträde och första öden i denna namnkunniga Hufvudstad, samt min första tur och otur i spel.
kunskaper ur Bergklints Sammandrag nio m. minst tyckte mig hafva bc?t kunna bli Kongl. Sekter i Assistansen , eller nå-' got annat Verk; men nu, der enda jag siutiigen agde att vidtaga, men — afven en sådan post kunde möta svårigheter att erhålla.
Ja! ropade jag, i det jag påminte mig, att jag händelsevis på Klubben hört en ung herre berätta, att han piskat opp och kört bort sin betjent, och behöfde en annan — Ja, tiil honom skall jag erbjuda min tjeost. Att söka denna kondition var väl vådligt, men jag tyckte mig väl också kunna fÖrtjeca litet stryk; och gick derföre genast opp på Klubben, för att fråga någon Vaktmästare efter den herrns namn och hemvist.
Vid min ditkomst intog en ovillkorlig rysning min person vid åsynen af Bi-rihi-taflan, som nu låg tom på bordet, och hvarpå, i mitt tycke, de gemenaste figurer voro målade. En obehaglig dunst-krets var i rummet; tobaks-aska och krossade ierpipor öfver hela det smutsiga golf-vet, gjorde detta ställe högst ohyggligt för h vil ken som helst, men fasligt för mig, som med en djup suck betraktade den svarta jerntaflan på väggen, hvarpå gårdagens nunnor, ritade med krita, stodo och liksom visade mig huru ofantligt jag kunnat vinna, om jag bara spelt på udda i stället för jemt, som jag olyckligtvis forcerat — Ingen menniska var inne
Källa: Project Runeberg ·