Sida 35
2. Virket
Från bladen nedstiga växtsaftevna åter för att i tillväxtlagrct bilda ny ved och bast. Bland organiska ämnen, som cellsafterna innehålla i upp- sa/vens löst tillstånd, anföras: gummi, socker, färgämne, garfsyra 0ch kväfyehaltiga ägghviteartade ämnen. Genom de hväfvehaltiga deiar. beståndsdelar, som safven innehåller, öfvergår han lätt i jäs- ning och påskyndar därigenom virkets upplösning eller för- ruttnelse. Detta är orsaken till att virke, fälldt i saftiden, ganska lätt »surnar», om det får ligga i barken, liksom ock att ytveden fortare ruttnar än kärnveden. Vid vedens förbränning kvarstanna de oorganislca bestånds- delarna i askan. Växtsafterna innehålla tillika ämnen, hvilka icke äro nödvändiga för nybildning af trä, och hvilka upptaga vissa rum och gångar i veden. Till sådana ämnen höra de flyk- tiga oljorna, hvilka i synnerhet förekomma i barrträden, och af hvilka terpentin kan anses såsom den viktigaste. Dessa Terpentin, oljor bilda det i barrträden befintliga hartset, Icådan. I en mängd trädslag förekommer, mest i barken, garfsyran, hvil- garfsyra. ken igenkännes på sin kärfva smak. Vid huggning och såg- ning i färsk ved, rik på garfsyra, färgas den blanka verktygs- eggen svarthlå. — Rikast på garfsyra äro ek, gran och al. I motsats till de kväfvehaltiga ämnena motverka såväl terpentinen och hartserna som garfsyran virkets förruttnelse. Vattenhalten. Växtsafterna bestå, såsom redan är angifvet, till största delen af vatten, och då safterna hufvudsakligen cirkulera i splinten, är denna mer vattenhaltig än kärnan och detta i högre grad tidigt på våren än under högsommaren. I all- m änhet är vattenhalten i rå ved omkring 40—50 % af träets vikt. Den är uti rå ask och bok 20—30 %, lös ek, afvenbok, lönn, alm, gran och fur 30—40 %•, hos de mera lösa och saftiga trädslagen, al, lind, pil och asp ända till 40—50 %. Vattenhalten utöfvar i de flesta fall en skadlig inverkan på virket, och huru härmed förhåller sig, kommer i det föl- jande att angifvas.
Källa: Project Runeberg ·