Handbok i pedagogisk snickerislöjd till tjenst för lärare och vid själfstudium

Skrufinrättiringen till venster om den arbetande kallas ■ f’™"1 "'"!/- framtång och är mycket enklare konstruerad än baktången. Fig. 5 visar dess inrättning. Fram - för skrnfvens ända sättes ett flytt- bart bräde — tånglrädet (fig. 7) dels för att bättre kunna fast- hålla ett arbetsstyeke, dels ock för ti. ^ „ att ej skada detta med skrufven. X q' ' J11° läce' ',l0' Skall ett längre bräde för hyfling på kant inspännas i fram- tången, låter m an lämpligast brädets undre kant hvila på en liten vridbar klots, fäst’å bänkskifvans undre sida, — Skulle skrufvarna gå trögt, öfvervinnes friktionen något genom att ingnida skrufvarnä m ed pulveriserad blyerts. Fig. 8. Hyfvelbänk, Nääs modell. Vao. Vid den kant af skifvan, som är vänd från den ar- betande, är fogad en låda eller ränna, länlcrännan, hvaruti för tillfället bortlagda verktyg förvaras. I rännans ändar äro fast inlagda trekantiga trästycken, på det spånor m. m. lättare må kunna bortsopas. Bänkens olika delar äro sammanfogade genom sinkning och tappning samt tillika genom järnskrufyar. Skifvan hvilar på en fotställning och är ofta på undre sidan försedd med en låda; en sådan låda kan ock vara an- bragt i fotställningen. Till skifvan och dess delar användes helst ek. ask, bok