Sida 162
Sjunde kapitlet
hopade isen i allt tätare massor, och fartygen, isynnerhet skonerten, blefvo af skrufisen så skadade, att man den 15 Augusti, efter hållet skeppsråd, beslöt att öfvergifva det ena fartyget, hvilket äfven straxt derefter sjönk. Walter Thymens Strait pejlades då på 2 mils afstånd i ost till syd. Alla man gingo nu ombord på Bröderna, men redan trenne dagar derefter blef äfven den krossad, så att man måste söka sin räddning på isen. Efter att under några dagars tid hafva drifvit omkring, fick man sigte på ett fartyg, till hvilket fyra man blefvo sände med en liten skeppsjulle för att begära hjelp. Fartyget, som befanns vara slupen Fortuna, förd af E. Mejer och bemannad med 10 man, uppnåddes utan några synnerliga svårigheter, men några timmar derefter krossades äfven Fortuna, och det så plötsligt att man åter måste rädda sig på isen utan att hinna medtaga ens det nödvändigaste. Af proviant bergades endast 8 à 9 rågskorpor och en påse med gryn, som till på köpet legat i saltvatten och tran. Äfven tvenne båtar och tvenne gevär, dock utan ammunition, räddades och drogos upp på samma isstycke, på hvilket manskapet befann sig. Efter att under flera dygns tid hafva drifvit med isen förbi Sydkap till höjden af Horn Sound, stötte man på jemn och låg is och begynte att draga båtarne mot land. Men till följd af svält var folket nu så utmattadt, att man snart måste lemna den ena båten. Man fortsatte dock att framsläpa den andra, ända tills man den 26:te på aftonen från ett högt isstycke åter fick, sigte på ett fartyg, som låg i »besätt» af isen på ett afstånd af 2 till 3 mil. Den minst försvagade bland manskapet blef skickad till fots öfver den i ständig röreise stadda drifisen till detta fartyg, hvilket han också
Källa: Project Runeberg ·