Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64

Anteckningar från en resa till Ishafvet i trakten af Jan Mayen.

Under det vissa delar af norra ishafsregionen, såsom arktiska Amerikas överld, vestra Grönland och Spetsbergen, kunna anses såsom jemförelsevis väl kända — särskildt torde Spetsbergen genom de från Sverige åren 1858, 1861 oeh 1864 utgångna trenne expeditionerna höra till de noggrannast utforskade högnordiska länder — är detta i en långt mindre grad händelsen med det emellan de båda sistnämnde belägna område, som innefattas af Grönlands ostkust och ön Jan Mayen jemte det till dessa gränsande haf. De vägar, som blifvit inslagna för uppnående af Stilla hafvet och nordpolen, hafva gått långt på sidan om detta område, hvars naturbeskaffenhet också gör det ogästvänligare än de flesta andra inom samma breddgrader belägna. Åtminstone gör en jemförelse med förhållandena inom Spetsbergshafvet olikheterna i detta afseende påfallande. Den 80:de graden uppnås här utan svårighet; under det att den nordligaste bekanta punkt på ostkusten af Grönland ligger på ungefär samma breddgrad som Beeren Eiland. I sjelfva verket bildar här polarregionen, hvars physikaliska gräns — såsom bekant en annan än den mathematiska polcirkeln — utgöres af en mångfaldigt bugtad linea, en