Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64

anmärkningsvärd tillökning i Scoresbys underrättelser. Vogts arbete här till titel: »Nordfahrt entlang der Norwegischen Küste u. d. Nordkap, d. Inseln Jan Mayen u. Island», Frankfurt a. M. 1863. Man läser häri en utförlig redogörelse för besöket i land, hvartill blifvit fogade trenne utsigter af ön jemte Scoresbys karta med endast några få förändringar. Ett särskildt kapitel är egnadt åt äldre och nyare underrättelser, till det mesta utdrag ur Scoresby. I slutet af arbetet hafva blifvit tillagda några iakttagelser rörande de vulkaniska formationerna på ön.

Jan Mayen är, enligt Scoresbys bestämning, beläget på 70° 49′ — 71° 8′ 20″ N.Br. och på 7° 26′ — 8° 44′ V. L., i rak linea emellan Spetsbergen och Island, det sistnämnda dock betydligt närmare. Dess riktning går i S.V.—N.O., i en längd af 7—8 geographiska mil; bredden öfverstiger ingenstädes 2—3 mil. Dess nordliga bredaste del har en rhombisk form och bildar basen till det 6,870 fot höga Beerenberg, det högsta bekanta berg i norra arktiska zonen. Dess glänsande, vid klar luft på vida afstånd synbara snötopp har förmodligen, uppstigande ur de täta töcken, bakom hvilka den eljest så ofta döljer sig, gifvit den förste upptäckaren kännedom om öns tillvaro. Från rhombens sydvestliga vinkel utskjuter medelst ett smalare mellanstycke, begränsadt på östra sidan af den stora drifvedsbugten, på vestra af de genom en framskjutande klippmassa åtskiljda MarieMuss- och Nordbay, öns sydliga, nästan fullkomligt jemnbreda del, slutande ytterst i det s. k. Sydkap. De få bugterna — utom de nyss namngifna ännu några, till största delen på vestsidan befintliga — förtjena i allmänhet knappast detta namn, då de endast bilda grunda inskärningar i kustlinien och sålunda icke