Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64

dess denna stannade mot Island. Att fartyg sålunda för längre eller kortare tid råka fast och derigenom gå miste om fångsten hörer till vanlighetema, deremot äro förlisningar lyckligtvis i allmänhet mera sällsynta tillfölje af fartygens styrka och den stora erfarenhet i isens beseglande, som mångårig vana gifvit deras förare. Dock skola under ett i detta hänseende särdeles olyckligt år icke mindre än 14 fartyg dels alldeles förlist bland isen, dels återvändt i mer eller mindre skadadt skick. Ett Engelskt jernångfartyg berättades hafva blifvit sönderklämdt och sjunkit så hastigt, att dess besättning endast med nöd hann rädda sig på isen.

Fångstens egentliga föremål är den späda, med en len, gulhvit ull beklädda ungen af Grönlandssälen (Ph. groenlandica) eller Salesälen, såsom han här benämnes. Klapmytsen (Cystophora cristata), hvilken man annars sett uppgifvas såsom dess föremål, kommer härvid endast i underordnad grad i betraktande, alldenstund den anträffas fåtaligare och långt mera spridd, under det att Grönlandssälen, som är ett mycket sällskapligt djur, håller sig samlad på några färre punkter. Man träffar den sålunda i skaror på flera tusende. Denna starka sällskaplighetsdrift, företrädesvis verksam under tiden för ungarnes uppfödande, är ett utmärkande drag för många af den högnordiska zonens djurarter, och alkfjellet bebodt af tusentals individer, ejderväret med sina tätt intill hvarandra häckande foglar, de oräkneliga skarorna af sälar med sina ungar hvilande på isen gifva oss deraf samma lifskraftiga bild. Såsom bekant företager Grönlandssälen under vissa årstider långväga vandringar från de kusttrakter, under hvilka han annars