Sida 82
Femte kapitlet
Sound. Den 18:de på aftonen fälldes ankaret vid Middle Hook något söder om den egentliga, af några skär omslutna lilla hamnen, hvilken ännu befanns full med is.
Stormen fortfor den 19:de och 20:de med oföminskad kraft. Nordenskiöld begaf sig detta oaktadt på en mindre utfärd till holmen utanför Nordfjordens mynning, för att derifrån fotografera det nya isfjell, som igenfyllt en af de för några få år tillbaka bästa och mest besökta hamnar på Spetsbergen. Denna hamn var belägen på norra stranden af van Mijens Bay (Nordfjorden) i Bel Sound, straxt innanför den stora ö, som på två små sund när fullständigt afstänger fjorden. Ankarbottnen var god och man var der mera än i de flesta andra s. k. hamnar på Spetsbergen skyddad för storm och sjögång. Då Spetsbergs-fararne under sommaren begåfvo sig från nordkusten till Storfjorden brukade de ofta anlöpa denna hamn för att invänta gynnsammare förhållanden med vind och is, eller för att i de närbelägna gräsrika dälderna jaga renar. Äfven för den Torellska expeditionen 1858 utgjorde hamnen en af de först och längst besökta stationer. Under denna tid genomkorsade expeditionens deltagare i alla riktningar det kring hamnen liggande landet, hvars fordna utseende Nordenskiöld derföre alldeles noga kunde erinra sig. Ofvanom hamnen fanns då ett bredt, af glacierelfvar genombrutet slammland, i vester begränsadt af höga berg, i nordost af en lågländt ås, på hvilken ett rysskors stod upprest öfver en graf. Längre åt öster vidtog ett sankt slättland, som genomskars af en betydlig elf och slutade vid Kolfjellet. Straxt ofvanom det af ofantliga moräner bildade slammland, som utgjorde hamnens strand, vidtog småningom en låg men bred
Källa: Project Runeberg ·