Read Runeberg

Sveriges regeringsformer 1634-1809 samt konungaförsäkringar 1611-1800

Originalsida 155
Originalsida 155
Originalsida 154
Originalsida 155
154–155

Sida 155

Regeringsformen af den 6 juni 1809

REGERINGSFORMEN" 1809.

155

de blifva ansvarige, fatte konungen i deras närvaro besluten; åliggande det hofkansleren eller den konungen förordnar att protokollet föra. Af sådana beslut må konungen låta till statsrådets kunskap komma, hvad honom nyttigt synes, så att äfven någon .kännedom af denna riksstyrelsens gren måtte hos statsrådet finnas.

Jfr §§ 12, 32.

1840/41 ändrades första punkten sålunda: »Ministeriella mål, hvarmed förstås alla de, som angå rikets förhållande till främmande makter, må konungen låta bereda och handhafva på det sätt honom lämpligast synes». Vid samma riksdag uteslötos »hofkansleren eller om han icke kan tillstädes vara» i andra punkten, »hofkansleren eller» i tredje punkten, och i näst sista puukten utbyttes »hofkansleren eller den konungen förordnar» mot »den dertill särskildt förordnade».

1876 utbyttes »statsministern för utrikes ärenderna» mot »ministern för utrikes ärenderna» (»statsministern» mot »ministern»).

Nuv. lydelse 1885.

§ 12.

Konungen äger att i afhandlingar och förbund med främmande magter ingå, sedan han, enligt föregående §, deröfver hört statsministern för utrikes ärenderne och hofkansleren.

Jfr RF. 1772 § 6; 1720 § 7; FSA. § 1.

1840/41 ändrades §:en till: »Konungen — ärendena och någon annan tillkallad statsrådets ledamot».

1876 utbyttes »statsministeru för utrikes äreudena» mot »ministern för utrikes ärendena».

Nuv. lydelse 1885.

§ 13.

Vill konungen börja krig eller sluta fred, kalle då till ett utomordentligt statsråd statsministrarne, statsråden, hofkansleren och samtlige statssekreterarne, framställe för dem de skäl och omständigheter, som härvid till öfvervägande förekomma, samt äske deröfver deras yttranden, hvilka de skola hvar för sig, med den ansvarighet 107 § bestämmer, till protokollet afgifva. Konungen äge derefter magt att fatta och utföra det beslut, som han för riket nyttigast finner.

Jfr RF. 1772 § 48; 1720 § 6; FSA. § 1.

Nuv. lydelse 1840/41.

Källa: Project Runeberg ·