Sida 156
Regeringsformen af den 6 juni 1809
156
REGERINGSFORMEN 1720.
§ 14.
Öfver rikets krigsmagt till lands och sjös äger konungen högsta befälet.
Jfr RF. 1772 § 19 slutet.
§ 15.
Kommandomål må konungen afgöra i närvaro af den embetsmän, åt hvilken konungen allmän befattning dermed uppdragit. Honom åligge vid ansvar att, då dessa mål beredas, sin mening yttra öfver de företag konungen besluter, samt att, då hans mening icke med konungens beslut öfverensstämmer, föra sina yttrade betänkligheter och råd till ett protokoll, hvars riktighet konungen medelst sin höga påskrift besanne. Finner nämnde embetsmän dessa företag vara af en vådlig rigtning eller omfattning eller grundade på ovissa eller otillräckliga medel att dem utföra, tillstyrke ban jemväl, att konungen ville kalla till ett krigsråd deröfver tvenne eller flere af de närvarande högre militäre embetsmän; konungen dock obetaget att å denna tillstyrkan och, der den bifalles, å krigsrådets till protokoll anförda tankar göra det afseende honom godt synes.
Nuv. lydelse 1840/41.
§ 16.
Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra, vrångvisa och orätt hindra och förbjuda, ingen förderfva eller förderfva låta till lif, ära, personlig frihet och välfärd, utan han lagligen förvunnen och dömd är, och ingen afhända eller afhända låta något gods, löst eller fast, utan ransakning och dom, i den ordning Sveriges lag och laga stadgar föreskrifva; ingens fred i dess hus störa eller störa lata; ingen ifrån ort till annan förvisa; ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda hvar och en vid en fri utöfning af sin religion, så vidt han derigenom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer. Konungen låte en hvar blifva dömd af den domstol, hvarunder han rätteligen hörer och lyder.
Jfr RF. 1772 §§ 2, 16 början; FSA. § 2. Innehållet går delvis tillbaka till konungabalken i landslagen.
Källa: Project Runeberg ·