Sida 233
Arfprinsen Fredriks af Hessen försäkran af den 22 mars 1720
KONUNGAFÖRSÄKRAN 1654.
233
4.
Utlofvar jag icke allenast till min dödsstund att älska, ära ocli i vördning hålla min liögtälskelige gemål den stormäktigste furstinna Ulrica Eleonora, Sveriges, Götes och Vendes drottning etc. etc., utan ock med skyldigste vördnad erkänna den gunst och välvilja, som Hennes Maj:t till min upphöjelse uppå den konglige tronen velat förklara och å daga gifva.
Jfr Karl XI:s försäkran 1672 § 4 i afs. på hans moder enkedrottning Hedvig Eleonora.
5.
Jag vill ej heller från riket afsöndra något furstendöme, land, stad, slott eller län igenom arfskifte, donationer eller förläningar, på det Svea rike med dess underliggande provincier ej må delas, utan alltid under den regerande konungen förblifva en kropp tillhopa. Men i fall Gud med min nu varande gemål Hennes Maj:t drottning Ulrica Eleonora någre lifsarfvingar beskära skulle, då bör åt arfförstarne, som till regementet ej komma, inga försten-dömen eller länder anslås, som i forna tider med rikets skada skedt är, utan måste de, jämväl ock prinsessorne, låta sig benöja med den stat och uuderhåld i penningeinkomst, som med riksens räds och ständernes samtycke dem kan tillagt varda, och prinsessorne, dä de utgiftas, undfå deras vanlige brudskatt.
KF. 1719 § 4.
6.
Såsom jag städse är benägen, till Svea rikes goda styrsel samt min och ständernas rätts bibehållande, att alltid instämma med samtlige riksens ständer, såsom maktägande nu och framdeles att göra sådane beslut, stadgar och förordningar om sig ocli riket, som de pröfva tjenlige till det allmänne bästa samt deras säll- och trygghet; alltså försäkrar jag härmed allmänneligen och uppenbarligen
Källa: Project Runeberg ·