Sida 4
Berättelse om anställda gräfningar i Svenska Grafminnesmärken
4
höjd, samt försedda med prydliga fotkedjor och icke så små midtstenar. Den ena af dessa högar började öppnas medelst midtstenens borttagande, hvarvid fanns att denna utgjorde en fallen bautasten, ehuru blott en aln lång, Gräfningen fortsattes genom packad svartmylla, blandad med smärre sten, till djup af 3 aln och 34 alns omfång, då, i anseende till mötande grafmörja, spadarna bortlades och innanmätet med fingrarna genomfors, hvarvid snart upptäcktes ett vackert och mycket väl bibehållet tveäggadt, spetsigt och bladigt spjut af järn, med rundt hål för skaft, liggande med spetsen vändt mot östern, hvilket gräfvarne, i ögonblicket af fyndets upptäckande, alla ljudeligen. anmärkte. Spjutet är 1 aln långt, samt 11 tum bredast. Märkeligt är, att å det ihåliga skaftfästet intet tecken till lödning eller vällning märkes, utan synes det vara gjutet. Sjelfva hålet var fyldt med jord och kol, och någon qvarlefva deri efter skaft kunde icke märkas. — Midt under detta spjut stod en större grafurna, så att spjutet hvilade på dess bräddar. <Bautastenens tyngd hade likväl verkat urnans bräckning, hvarföre blott dess ungefärliga skapnad och storlek, hvilka intet ovanligt företedde , kunde finnas, Krukans innehåll granskades, och deribland fanns, såsom vanligt, ben och brosk af hufvud, samt ett större ben, bräckt, och i bräckan ett stycke förrostadt järn, hvilket, ehuru i båda ändar afbrutet och af rost mycket angripet, skäligen kan antagas vara en spjutspets, hälst det mot ena ändan mycket afsmalnar, samt har tecken till eggar. — Vid denna högs innehåll var intet vidare att anmärka. Den återställdes i sitt förra skick, och den fallna stenen restes derå.
Härefter företogs öpnandet af den bredvid liggande högen, hvilken hade enahanda inre sammansättning med den förra. En mycket liten och sönderbräckt grafkruka, så till vida för denna trakt sällsam, att den ofvanomkring varit omgifven af tvenne vågiga, före bränningen inritade, ränder, upptäcktes på något öfver 4 alns djup. Bland den fina grafmörjan i henne låg en väl arbetad, öppen ring af kopparblandning, med inåt nätt vridna ändar, och på hvilken ring sitter en mindre, alldeles sluten och till en del vriden, ring, likaledes af koppar, samt dessutom en rak ten af samma metall, hvars ena ända är vriden kring nyckelringen. Vidare: tre stycken små perlor, alla af ben, samt försedda med hål, de der vidga sig mot ena ändan. = Sluteligen: flere mäst förkolnade stycken af trä efter ett litet rundt käril, hvars hela vidd icke kunnat öfverstiga 4 qvarters mått. Intet vidare anmärktes i denna hög. Den återställdes i sitt förra skick.
Till fortsättande af undersökningen utaf Öknebo Härads grafvar valdes en flock högar och kullar, liggande på en från den så kallade Malmen i Wårdinge socken, mot den sänkning, som förenar sjöarna Sillen och Lillsjön, utlöpande höjdsträcka. Den består hufvudsakligen af bergknölar, täckta med gräsvall, hvilken å de lägre, sluttande sidorna hvilar på ett mäktigt sandlager, som dock på föga afstånd från höjden öfvergår till stark lera, — Ifrågavarande höjd har 20 till 25 grafhögar, af hvilka tvenne de betydligaste blifvit uppkastade på de högsta klipphöjderna. De äro ännu orubbade, och jag har icke velat skada dem. I stället undersöktes en mindre grafhög, belägen i höjdens sydvestra sluttning. Den ägde 52 stegs omkrets vid roten, samt 5 fots sluttningshöjd; saknade fotkedja, men hade deremot vid sin nedre fot fem stycken i rundning efter kullen lagda stora stenar, hvarmed man tydligen velat förekomma kullens nedflytning utför sandbranten. Enahanda förhållande märktes här vid samtliga å sluttningarna liggande kullar. En liten, föga öfver ytan upphöjd, höll upptog högens midt. Sedan denna blifvit utan synnerlig möda afhäfven, samt jordvallen
Källa: Internet Archive ·
