Runa. Läsning för fäderneslandets fornvänner 1849

Jd

deromkring uppkastad till omfång af något öfver 4 alnar, mötte tämligen fin sand, dock af något mörkare färg, än marken utom högarna. Öpningen vidgades, till dess en rund och utan omsorg lagd stensättning kring högens alla sidor påstöttes. I det inre af denna stenring, hvilket var fullkomligen stenfritt, fortsattes derefter gräfningen genom den gråa sanden, tilldess, på ungefär en alns djup från midtstenen, der en ännu mörkare sand mötte, bräddarna af en gråbränd grafurna upptäcktes. Vanlig grafmörja af aska, större och mindre ben, samt kol, hvilka sistnämnde i denna hög utan undantag befunnos vara af al, några med ännu fastsittande bark, omgaf kärilet, samt sträckte sig till ett par tums djup derunder. Vid upptagandet af krukan bortföllo några förut brustna delar af dess ena sida. Den är rätt ovårdigt arbetad, samt till skapnaden enkel och vanlig: 7 tum hög, 8 tum tvärtöfver ofvantill, samt 6 tum öfver botten, Innehållet bestod, såsom vanligt, af sandblandad askmörja och ett tjockt benlager på botten, hvaruti; bland öfriga benen efter en hufvudskalle, funnos några mindre fogelben. I den, grafkrukan omgifvande, mörjan upptäcktes först en större svinbet, samt derefter flere delar af ett trekantigt längre stycke af ganska fin, bränd lera, hvilket tyckes i sin helhet liknat en treäggad värjklinga, afsmalnande mot ena ändan. Ett ännu mer oregelbundet stycke af samma innehåll, med tvenne i bredd gående runda och glatta skolor, tyckas hört till detsamma. Vid fortsatt varsam spadning upptäcktes i sanden, utom den egentliga grafmörjan, dock mom stenringen, ett ganska litet grafkäril af väl bränd lera, icke mer än 2? tum högt, 3 tum tvärtöfver ofvantill, samt 23 tum öfver botten. Å detta finnes intet tecken till sotning; innehöll för det mesta den finaste mo-sand, samt på botten ett tunnt lager af ett fint sotaktigt ämne, och deruti större och mindre stycken af ett äggskal. Vidare gvräfning uppdagade intet af märklighet, utom den höggula hårda sandgrunden, hvaraf, såsom förr är nämdt, höjdens sluttningar utgöras.

Å en likartad höjd i närheten äro äfven flere grafhögar. En af de mindre, med tämmeligen stor midthäll, och af 22 stegs omkrets vid roten, men blott 3 stegs sluttningshöjd, undersöktes. Under midthällen mötte svartmylla och de väldigaste stenar, hvilka med möda upphäfdes. På djup af 6 qvarter sågos, mellan de stora stenarna, kol och ben i ymnighet. Denna högs inre sammansättning bildade synbarligen ett kummel. I botten af detta, ungefär en 4 aln under höjdytan, fanns mellan stenarna en grafurna af ungefär 11 tums höjd, samt 9 tum midtöfver ofvantill, och 7 tum öfver hotten. Till märkandes är, att detta käril blott vid likbränningen fått en mycket ofullkomlig bränning, hvilket kunde skönjas, så väl i brotten, som lika klart deraf att krukans sidor på flere ställen inbugtat sig för påträngande stenar, samt vidgat sig der hårdare motstånd saknats. Kärilet innehöll vanlig grafmörja med hufvudskallebenen på botten, och deribland några järnnaglar. Intet vidare påsräffades i högen, hvars dryga kollager här utgjordes af blott tall- och grankol.

Norr om ifrågavarande höjder, på de så kallade Linga hällar, äro flere minnesmärken, och bland dem en Bautasten , samt icke långt ifrån denna en vacker Treudd. Söder derifrån på något afstånd, finnes en med ovanlig omsorg uppförd Skeppshög eller Skeppssättning, med spetsiga ändar, mellan hvilka tydliga stenrader löpa ut efter högens sluttningar. Den är 60 fot lång och 16 fot bredast. — I förmodan, att denna vore en graf, lät jag upplaga en öppning i densamma, från norra till södra spetsen, utan att likväl ringaste spår till graflemningar kunde i högen, som alltigenom bestod af sand, upptäckas.