Sida 14
Berättelse om anställda gräfningar i Svenska Grafminnesmärken
14
Små-rais-bliomma: Elfdalen; FI. Dal. — Ett egentligt och träffande namn! = Små-ris-blomma. De fina, täta, bladiga och jordutbreda refvorna tagas här för fallet, smått ris.
Knarr-gräs: Floda i Dal.; FI. Dal. — Tilläfventyrs af det prassel, I. den
knarrning, som höres då man trampar på mattan af örtens täta refvor, hälst då växten öfvergått till torrhet.
Vind-gräs: Ångermanl.; Linn, Fl. — Wahlenb. har: Vind-blommor;
hvilket tyckes tyda på de för minsta flägt rörliga blommorna, Vindgräs deremot kan afse de skefva, vindt, samt härs och tvärs, löpande refvorna. jfr. likv. Yre-gräs härnedan. — Allmogen uplyser alltsammans bäst! (Gickte-gräs: Wermland; Wahlenb. — Örten användes flitigt mot gikt — både i Sverike och Norrige, der den för samma orsak kallas Norisle—-gräs.
Torr-värks-gräs: Upland; Linn., Norrl. Wahl. — Se näst ofvan. Namnet Torrvärk brukas än oftast af mer afväga allmoge för: gikt.
Blen-värks-gräs: Öst.botten; Linn. FI. — Se ofvan.
Ro-halt-gräs: West botten; Wahlenb. — Användes likaledes mot krämpa,
halthet i ron 1. höften.
Stig-hålt-gräs: West.botten; Wahlenb. — Äfvenledes ett medel mot sjuka
benleder, mot haltande stig 1. gång. Vre-gräs: Öst.Götland (mot Småland); Dbk. — Allmogen använder hela örten till omslag om vridna 1. vrickade leder.
Klå-gräs: Jämtland; Linn. FI. — Trol. ock för någon läkeegenskap hos örten, så vida namnet ej har gemenskap med nästföljande. Etter-gräs; Wahlenberg. — Särdeles fröhusen äro tätt besatta med styfva bår, hvilka verkl. bränna 1. åtminstone orsaka klåda — allt efter hudens beskaffenhet. Myr-togor; Wablenb. — Bör vara: Myr-tågor, med afseende på refvor-
na, |, tågorna. Isl. Tåg =vidja — Myr är här en oegentlig tilläggning, då derig. skulle utmärkas, att örten håller sig på sumpig mark, hvilket nog sällan är fallet. Linnéan älskar skuggan, och är der skönast!
Med anledning af de ofvan upräknade namnen, upmärksammas i öfrigt derpå, hurusom Kronor, Klockor, Dockor och Bliomma alla beteckna växten blott såsom blomster, utan afseende på den lägre, »materiella» egenskap, den anses ha; men huru icke ett enda af dessa namn fått ingå i örtens öfriga, på dess läke-nytta syftande, benämningar (Rohalt-krona, Klådocka, Benvärks-bliomma, t. ex. — — hvilken skärande poesi! —) In stark syftning hitåt har en gång genomgått hela Svenska växt-upkallelsen, och gör det än på afväga trakter.
Källa: Internet Archive ·
