Sida 41
Ur Bref från Orsa och Dalarna
41
märkningar voro att göra, men de — roa dig icke. I stället en annan Låt, sjungen af samma Lok-Kari:
+ 2 re sd == nee ml SEA GE Ke =! AST mera a för Jen Sova, sova rökjen, kjyner, 3, sova längje midda, kjyner - N
TAPE SF ESSER 2 Re ren ER LER
SA FA ET IE SR Pena a
or! Åv - å&ran tai - = - ma, Ö-!
Löp som hastigast genom öfversättningen: Sofva, sofva röken, kor, ö! Sofva länge middag, kor, 0! Halfannan timma, ö!
Du finner, att denna sjunges middagstiden, när boskapen hvilar på sofstället (”Sofulm”). — ”Sofva röken”, vill säga: sofva i röken, sofva trygt, emedan röken omhvärfver. Du känner af mina utgifna Vallvisor, att på hvilostället en eld middagstiden tändes, för att freda boskapen för de tjocka och envisa myggsvärmarna. Marit (Larsdotter) i Elfdalen sade mig en gång, att kreaturen, i mulet väder, när röken icke kan på afstånd skönjas, alltid, då det lider till middag, sätta nosen i vädret, och sålunda vädra sig fram till hvilostället, der de sjelfmant ställa sig i tjockaste röken. Vallhbjonen låta så boskapen anvisa sig till platsen; öch hängifvenheten &å vallhjonens sida är dermed icke ändad, utan -har jag sjelf sett barnen, sedan korna lagt sig att idissla (sällan blir för dem någon sömn af), med löfvidjor eller annat binda sig fast vid. boskapens horn, och derefter tryggt insomna. När nu koen hvilat ut, reser hon sig för att straxt aftåga, och det sofvande barnet blir, efter önskan, med detsamma väckt. ”Vi skulle nog bli
litet efter annars,” säga de näpet. — Men med det der O, som du ser sluta hvar vers-
rad, blir det värre! Tillvaron af detta 6 i vår folkpoesi — jag ville häldre säga folkmusik — är hittills af ingen känd, åtminstone ej anmärkt. Det har en alltför omärklig betydelse såsom bokstaf eller ord, och är helt underordnadt melodien — jag menar; är
sjelft blefvet melodi; man skulle kunna söga: den äldsta folknot, kanske den enda hos oss — innefattande alla andra. Det är i detta tecken, som sång och tal än i dag så underbart sammanflyta till ett, och, tro mig! der det af ålder eller af folket finnes, har man naturpoesi i ordets enda sanna mening. Och dermed nog om dess inre betydelse! hvarken af mina ord eller af dessa notplumpar skall du ändå förstå mig; fast orden, så illa de än fallit, äro efter lefvande uppfattning både i Norrland och Dalarna, nu i flere
år. Att dermed en härmning af Vallhornets modulationer åstadkommes eller verkas,
6
Källa: Internet Archive ·
