Sida 3
— 7 —
hemmastadd. Föredraget blir derefter. Man hör, att hon lefver och lefivat såsom barn i dem.
De nämnda nyare sångerna äro icke eller alltid att förkasta. En flägt af den gamla folkvisan går ofta igenom dem. Men hvad melodierna beträffar, äro de antingen urgamla, eller ock kunna de fullt jemföras med dem. — Såsom prof på här diktade splitter nya visor, må det tillåtas mig anföra följande:
i.
Det var en Söndags morgon, Jag stod och klädde mig
Fallera, Fallera, Jag ärna' mig åt kyrkan, För att få skåda dig
Falli, Falla.
2.
Och när jag kom åt kyrkan, Så fann jag dig ej der.
Fallera m. m. Strax föll det mig i sinnet: Du har en annan kär.
Falli m. m.
3*
De rosor har jag hemtat, Men bladen stå igen; Den som jag förr har älskat, Den är nu min ovän.
4.
Den boken jag har guvi dig Med blå och hvita karmar j Den får du fälle läsa i, Allt me'n jag går och sörjer. 5.
Jag vänta dig så länge, Tills solen hon gick ner, Och gråten blef mig svårer; Det bryr dig ingenting.
Till Ohr gränsa Holm och Gunnarsnäs socknar. I Holm, icke långt från kyrkan, är på en höjd en myckenhet grafkullar, bekanta under det gemensamma namnet Österudskulle. Med kulle menas således den höjd, på hvilken samtliga grafvarna äro belägna. Denna höjd är väl ganska obetydlig, men får, i anseende till omgifningarnas flackhet, ett storartadt utseende. Bland grafkullarne märkes en af 63 alnars omkrets och 9 alnars sluttningshöjd, ofvanpå försedd med 2:ne jordfasta kullerstenar, hvardera af 3 qvarters höjd. Vidare förekommer här en grafkulle med derpå rest sten, hvilken kulle omgifves af en fyrsidig stensättning med 16 fots långa sidor, äfvensom en skeppsättning med tvär akter, af 14 fots längd och 5 fots bredd. Kullarnas antal uppgår
Källa: Internet Archive ·
