Sida 4
- 8 -
till 40 — 50. Tecken efter många förstörda eller i jorden nedsjunkna stensättningar synas mellan dem. Det får icke lemnas onämndt, att den största af högarna blifvit år 1842 alldeles urgräfven, och sålunda förstörd. — Norr om Mellerud förekomma vanliga grafkullar och stensättningar till ett ännu större antal. I trakten skola äfven åtskilliga fornsaker af flinta anträffats, såsom i de "jättekast", hvilka finnas på ett nä* å Toresby eller Tössby ägor mot Skållerud socken.
På skogen mellan Holm och Gunnarsnäs socknar förekomma två hällkistor. De äro belägna midt i en temligen vidsträckt skog, på få stegs afstånd från hvarandra, kände under namnen Bramre kistor^, Bramre-karis kistorj eller kista. Den bibehållna består af en fyrsidigt aflång kista, nästan mellan norr och söder, hvars 6| alnar långa sidor samt 1\ aln breda gaflar utgöras af resta hallar af omkring 1 alns höjd och 1 qvarters tjocklek. På kistan ligger ännu en väldig täcksten, men rubbad ur sitt ursprungliga läge. Stensättningen står i en hög af nära 60 alnars omkrets. Äfven denna är mycket skadad. Den andra kistan (likaledes i en låg hög\ hvilken synes ägt 44 alnars längd och 2 j alnars bredd, har nästan samma utseende. Dock saknar denna nu en af gaflarna, samt taksten, hvilken sistnämnde, såsom en af allmogen derstädes yttrade, "gifvit sig i väg" ett godt stycke åt sidan. Allmogen förtäljer, rörande dessa stensättningar, åtskilliga sägner.
I samma skog — dock inom Gunnarsnäs socken — icke långt ifrån Sandvik by, ses på en låg berghäll några hålkningar. Jag kan icke neka, att en af dem äger fullkomlig likhet med en bila. En annan synes likna en yxa, eller hammare med skaft. Dessutom synas här fotsulor m. m. Att allt detta tillkommit på annat sätt, än hällristningar, finnes tydligen vid jemförelsen mellan sulorna här och desamma bland hällristningarna.
Men jag kommer nu till en af de skönaste orter i Dalsland, nemligen trakterna kring sjön Näsöl (rättare Näsjöl), hvilka jag förgäfves skulle söka att beskrifva. — Här har funnits ett större antal fornlemningar, men de flesta äro nu förstörda. (Detta förstöringsbegär, som i Dalsland nått sin höjd, har här sina egna orsaker, de der icke undfallit mig). På Lossby eller Lotsby ägor å sjöns östra strand finnas likväl ännu några vackra minnesmärken, förskönade af den mest storartade omgifning. Här ses på den temligen höga stranden en vacker krets af sammanlagda klumpstenar af 52 alnars omfång, inom hvilken höjer sig en grön kulle af ringa höjd, å hvars topp äro tvenne lutande gråstenshallar. Fornminnet kallas Munkaltar ekasan „ hvilken benämning likväl de flesta tillägga den omgifvande skogsdungen, i hvilken en kasa finnes. Namnet förtjenar likväl uppmärksamhet, såsom till en del syftande på minnesmärket, eller Munkaltaret. De öfre hallarna hafva nyligen blifvit af skattsökare, som sägas här hafva funnit en knif af flinta, rubbade ur sitt fordna läge. De skola tillförene haft ställningen af "ett bord eller altare". Att detta altar tillskrifves munkar, förklaras af Dalsländska allmogens tro, att nästan allt gammalt tillhört dessa, hvilka de icke sällan förblanda, äfven med jättar. Så skulle t. ex., om allmogens uppgifter egde grund, minst hundrade kloster varit på Dal. — Jag anser ifrågavarande stensättning hafva varit ett hedniskt offeraltare. — I närheten är en krets af 7 stycken klumpstenar, på 6 — 7 — 9 fots afstånd från hvarandra. Tvenne af dem äro likväl resta, och äga hvar för sig lj alns höjd. Midt i kretsen ligger en mindre sten. — Allmogens utsago, att denna krets varit en Domplats, synes sannolik. Söder ut i skogen skola finnas
6—7
Källa: Internet Archive ·
