Sida 7
- 11 —
saga: Då fordom en munk, vid namn Niclas, efter slutad messa i klostret, ville begifva sig hem, mötte honom några drängar från Högheden, hvilka sökte tvinga honom att återvända, och för dem ånyo hålla messa; men h vartill Niclas nekade. Då förföljde honom drängarna, ryckte kappan af honom på kapellänyen^ samt mössan eller hatten på ett annat gärde, som kallas munkhättan. Slutligen blef han dräpen på- det ställe, der nu vestra trädgården är. Af munkens blod upprann en källa, som blef efter honom kallad S:ct Niclas källa. Med denna källas vatten har man ansett sig kunna bota allahanda sjukdomar, äfvensom man i källan offrat både guld-, silfver- och kopparmynt. I Kapellängen finnas åtskilliga stenhögar, dem allmogen anser vara uppkastade öfver munkar.
Wedbo härad.
Ehuruväl deUa härad till större delen upptages af skogar, fjellar och sjöar, samt efter all anledning, åtminstone af den närvarande folkstammen, sent blifvit intaget, förekommer här likväl en och annan fornlemning af märkligare beskaffenhet. I förbigående vill jag anmärka, att många sägner så tydligt påpeka en äldre härstädes bosatt folkstam, att för mig intet tvifvel är öfrigt, det en sådan verkeligen bebott dessa trakter. Laxarby och Wårvik socknar äro helt och hållet fjellbygder, med dalar och mindre tägter. Boskapsskötseln tyckes i större delen af häradet ännu råda.
På den såkallade Kasemoen å Lia ägor norr om Laxarby kyrka, förekomma åtskilliga stensättningar , deribland en fylld krets, liknande ett väl lagdt stengolf, af 60 alnars omkrets. Midt i denna finnes en treudd af något större stenar med raka sidor af 6 alnars längd, och inneslutande tätt hoplagda, mycket små, stenar. I närhetenär en annan krets af 36 alnars omfång, inneslutande, jemte smärre stenar, tvenne större resta hallar; och i trakten finnas många vanliga kretsar. På skogen mellan Läbbyn och Solvik är i en berghäll en liten jättegryta. På en höjdsträckning mellan sistnämnde by äro äfven åtskilliga stensättningar, och i Skopberget på Flateby ägor finnes en hålkning, hvilken allmogen anser föreställa en hästsko.
Trakten kring Laxarby kyrka förtjenar nämnas för sitt storartade utseende. Man har här borthuggit mycken skog, så att de nakna fjellknölarne framstå i hela deras storhet. Invid kyrkan är Laxsjön och i densamma utfaller den så kallade Skapån, hvilken nämnes i en på orten tillförene känd folkvisa, med denna begynnelse:
Gubben stod upp en morgon,
Såg sig ut så vida;
Han skulle sig till Skapa
Med sin maltsäck rida.
Löfsalsberget det hårda. Jag vore frestad att vidlvftigare orda om folket härstädes. Detta blefve att nedskrifva ett loftal, sådant jag kunde förmå. Men måhända är min kännedom otillräcklig. Jag inskränker mig derföre till ett uttryck i ämnet af en aktningsvärd man i Dalsland, till hvars kännedom om folket i norra Dal jag hyser fullkomlig tillit. Han sade mig att innevånarne i Laxarby i sanning kunna kallas naturens barn i ordets skönaste bemärkelse.
Till mindre kända plägseder hör bruket på denna orten, att JJköra middag/' Någon dag straxt före eller efter Christi Himmelsfärdsdag, sedan Hölingen (vallhjonet. Westm. Hööln) begifvit sig till skogen med boskapen, bindes hemma en krans af blomster,
Källa: Internet Archive ·