Sida 8
- 12 —
h vilken sättes på den ena stolpen til] någon grind, som hölingen skall genomgå med boskapen, då han denna dag, mot vanligheten, middagstiden kör hem den. Emedlertid förskaffar sig hölingen i skogen en ung rönn, och när han middagstiden anländer till byen med kreaturen, tager han kransen från grindstolpen, och sätter den i toppen af rönnen, håller denna med båda händerna framför sig, och tågar så framför boskapen in i byen, der folket är honom till mötes; samt vidare i fähuset, dit både folk och boskap följa. Sedan nu boskapen trädt i båsen, går hölingen ut genom gaf\ eldörren och sätter rönnen, tillika med kransen, i Stacken, der den sedermera qvarstår, till dess stacken körs ut på åkern. Härefter bindes för första gängen det året bjällan, på bjällekoa,, och boskapen undfägnas med middag af det kosteligaste foder. Bonden med sina anhöriga äta denna dag middag i ladugården , eller ladugårds-svalen, dock nu mera icke allestädes. Efter middagen föras kreaturen åter på bete.
Af Ärtemark sockens fomlemningar , som äro ganska få, förtjenar nämnas ett på den i sjön Lelången varande, mycket höga Grea-holmeiij på Grea ägor norr om kyrkan, befintligt hällkisterör. Röret, beläget på holmens spets, äger omkring 60 alnars omfång. Det har nyligen blifvit af skattsökare hemsökt, hvarvid en hällkista af på flatsidorna lagda hallar blottats. Denna säges innehållit åtskilliga saker af flinta och koppar. I holmens sluttningar synas låga, afbrutna mursträckor. Närmare Grea, på höjden emellan sjöarne Lelången och Ärtingen, förekommer en ättehög, som derföre förtjenar nämnas, att man ifrån dess höjd äger en fullkomlig Nordalsk utsigt. Ä det näs, hvarå kyrkan står, är en myckenhet vanliga stensättningar , såsom Treuddar och kretsar — många så sjunkna i jorden, att endast delar af dem äro synliga. Norra delen af socknen, äfvensom Nössemark och Torrskog eller Torskog, saknar minnesmärken. Sådant är ock förhållandet med norra delarna af Håbol och Ed socknar. Men jag bör anmärka att jag härvid stöder mig endast på förfarne mäns yttranden, livarken tid eller tillgångar tilläto en närmare undersökning af sistnämnde vida trakter. Vid Wängne i förstnämnde (Håbol) socken förekommer en ytterst illa skadad hällkista, och icke långt derifrån, på den så kallade Slotts-kollen (eg. Siottskullen , men enligt talesättet i orten. Slottsberget) — en hög fjellklippa vid sjön Grann eller Gran, är en borg. Denna har varit alldeles omfluten af vatten. Murarna äga på få ställen lodrät höjd, men klippan har sådan på flere ställen ända till 20 alnar, som jag tyckte, och denna utgör således den hufvudsakliga befästningen. Vid Klefmarken i Ed socken ses den så kallade Byrgilsgrafj bestående af en mängd hallar, och några uppresta stenar. Yid^ Ed kyrka finnas många grafkullar och stensättningar , deribland en ättehög, Ringshög kallad.
Rölanda och Gesäter socknar ligga söderut härifrån. Vid Gillanda i Rölanda socken finnas, bland några resliga ättehögar samt stensättningar, en bautasten af öfver 3 alnars höjd, äfvensom en domkrets och en skeppshög — den enda jag sett i Dalsland. Söder om denna steniga höjd, i Gesäter socken, på hvilken kyrkan är belägen, och från hvilken man har en vidsträckt utsigt, särdeles vesterut åt den fjellkedja, som. sträcker sig emellan Dalsland och norra delen af Bohuslän, finnas i en flock åtskilliga ättekullar, hvilka uppgifvas stå i förbindelse med ett forntida slag härstädes.
Öds köle och Bäcke socknar upptagas till större delen af den förut nämnda Ödsköidsmo. På de upphöjda delarna af denna ses åtskilliga stora ättehögar, såsom Wadstenehögen på Wång-ägor, llångeslenshögenj samt Svisserhögeti. Vid alla dessa och dylika minnesmärken härstädes äro mer eller mindre märkliga sägner fästade. På den så kallade Skottekollen , äfvensom å Skurfåsen äro väldiga rör, och förmäler sägnen, att
Källa: Internet Archive ·