Runa, Antiquarisk Tidskrift

- 22

djii

lan - de gull - skrin.

m

i

X—C.

5.

Westmaniand och Dalarna.

i.

Jag tror jag får börja

Öfverge, att sörja,

Fast hela verlden står mig emot;

Fastän en flicka

Gjorde min olycka,

Derför är jag vid godt mod.

Fägringen, den du bär på din kropp,

Den lifvar hela kärleken opp;

Ögonen dina,

Täcka och fina,

Fötterna gå i dans.

Jag tror jag får börja Öfverge, att sörja,

Flickan hon blifver munter och snäll; Fin, som en blomma, Vill hon till mig komma; Flickan väntar uppå mig. Hjertunge lilla! här har du mej, Aldrig i verlden sviker jag dej; Inte ska' du gråta, Vi ska' bli så såta; Lägg du din hand i min!

r~£ ft — \H \— -f-i— j — a^-jj-

p — ? e -1 r — r

-0»

I

Jag tror jag får bör -ja Jag tror jag får bör -ja

1

öf-ver-ge att sör - ja , öf-ver-ge att sör - ja ,

i

fast he - la verl-den flic-kan hon blif-ver -© B -i

står mig e-mot munter och snäll

i— ca —