Runa, Antiquarisk Tidskrift

- 23 —

N S N

iy — |3 —

N

* -,s * * \

r i

fast än eu flic-ka

r 1

gjor-de min o - ly

c - ka,

(■ c

ler-för är jag vid godt

mod.

fin, som en biorama,

: • -t- i -i

Vill hon till mig komma;

l , *r =

Flickan vän-tar up - på ^ f -

mig.

:

i i

i

Fagrin-gen den du bär på din kropp, den lif-var he - la Hjertun-gc lil--la! här har du mig, al-drig i verlden

kar — le - ken opp. svi--ker jag di»;

I

t—

Ö go - nen di - na , täe

ln-te ska' du grå-ta, vi i

--ka och fi-na, föt-ter - na gå i i* bli så så - ta; lägg du din hand i

6.

Upptecknad i Norrberke socken af Dalarna. Visan tillhör likväl hela gränstrakten mellan Vvestmanland och Dalarna, samt talar det der gängse folkspråket. — Rörande dess ålder kunna vi endast upplysa, att en gumma i Norrberke, som är öfver 00 år gammal, förmäler, att hon i sin barndom hört visan sjungas af en då ungefär lika gammal gubbe, som sagt, att visan redan i hans barndom varit mycket allmän.

i.

Det var en fattig bonde, Söm had' en liten gris; De källa hönöm kolorigris.

2.

Den grisen had' e' hufvä, Var lagom te' e' stuga.

3.

Den grisen had' en kropp, Söm syntes öfver körketöpp.